I högstadiet var det en lärare som frågade mig ifall jag trodde på Gud. Jag har för mig att det var Cajsa som frågade, och därför måste det varit på en mattelektion. Varför vi skulle prata om Gud under matten är dock oklart. Jag svarade iallafall som jag kände, eller som låg närmast sanningen. Ibland. Jag tror på Gud ibland. Hon tyckte att det var ett mycket bra svar, hon blev väldigt glad tror jag till och med. Hur nu det kan komma sig.

Men jag resonerar såhär, hur man nu ska få det att låta vettigt:
Visst är det vetenskapligt bevisat att Big bang fanns, eftersom man för något år sedan kunde se Big Bang genom ett superstarkt teleskop. Och det kan ju låta vettigt att det var just Big Bang som gjorde att jorden och solsystemet kom till. Men jag tänker vidare, vad orsakade Big Bang? Gud? Vem vet.
Det som får mig att luta mer åt hållet att det finns en Gud i resonemanget om hurvida Gud finns eller ej är den filosofiska meningen som lyder: Allting kan inte komma ur ingenting.

Visst låter det smart? Vad fanns innan Big Bang? Vad fick det att bara smälla till och universum började växa? Visst är det intressant att tänka att jorden en gång bara varit en kolbit, en svart kolboll utan liv. Men sen helt plötsligt fanns där amöbor, bakterier och andra encelliga organismer, som kände att nu fan får det ta att hända något.
Så dom bestämde att nu delar vi på oss, men hade lite separationsångest. Så dom höll fast vid varandra, och växte sig större och större. Och blev tillslut, en fisk, som sen har utvecklats vidare till en ödla som utvecklats vidare.. Ja, ni kan väl historien om evolutionen, för jag är inte helt säker på att jag kan den.

En annan sak som är rätt fascinerande är hur vi kommer till. Inte själva proceduren där två människor har sex. Kan du tänka dig att du en gång inte funnits. Eller har vi alltid funnits? Har celler bara omvandlats, likt energi? Var jag en cell en gång i tiden, i pappas farmorsmormorsfarfarsmorfarsmammas kropp, och sedan har den cellen bestämt sig att nä nu banne mig ska jag ta och bli någonting större! Och åkt vidare i generationer, tills den blev mig?

Man blir ju nästan psykstörd av allt detta logiskt men ändå så ologiska tänkande. Jag kommer väl bli stämplad som galen nu.

Vill bara tillägga att jag bara tror på Gud, ibland, men inte på bibeln. Jag anser att bibeln är påhittad och att det bara är som vilken annan myttad bok som helst. Folk kan inte gå på vatten. Visst kan det ju vara så att Jesus hade läkande kraft, dvs var läkare, men jag tror inte att han kunde bota blindhet. Jag tror att den som skrev bibeln hade god lust att få Jesus att verka lite mer odödlig än han var.