Alltså... jag känner mig måttligt less. Jag är inte taggad alls på att fara tillbaka till Umeå. Jag vill stanna kvar här i hemmet trygga, lugna vrå och bara gosa med katterna. Jag vill stanna här. För första gången i hela mitt liv känner jag att jag vill stanna i Burträsk snarare än att fly härifrån. Sick. Men jag måste tillbaka och jobba, tjäna pengar. Tuktas.

Jag är så satans less. Alla andra betyder mer, allt annat är viktigare. Jag känner mig så jävla förminskad, obetydlig. Folk vet verkligen hur man kör över mig.

Ja, nu kommer folk att ta åt sig och anse sig själv som sårade. Men folk har sårat mig med. Men vad jag känner spelar ingen roll, för allt handlar om alla andra. Alla andra förutom jag. Om någon annan känner sig krossad så är det mer synd om den. Always. Jag är så satans less på det, på allt.



They don't care about us.