När jag stod i duschen i morse hörde jag att det ringde i telefonen. "älski" tänkte jag men upptäckte snart att det var jobbet. Innan jag hann ringa upp så rang dom tillbaka och undrade om jag kunde börja 11. Detta var alltså strax efter nio. Jag tackade ja, jag är inte svårflirtad alls. 

Det var spännande till jobbet, vägen var avspärrad eftersom en timmerbil hade kört upp på vägräcket och höll på att välta så jag fick köra den omdirigerade slingan och hade inte en susning om var jag var. Sen kom jag till rödljusen som blinkade gula, och det var ju också lite spännande. Men jag tog mig fram, och i tid dessutom.

Det lär inte vara någon som har missat att det är löning idag. Ingen av oss på Maxi har då missat det, det har varit full rulle och inte en lugn stund förutom på rasten. Och på väg till rasten så får man inte vara ifred heller. Hmhm. 

Varför känner alla ett sådant gigantiskt behov av att ge sig ut och storhandla exakt den dagen då det finns pengar på kontot? Är det för att det ska finnas så lite som möjligt kvar sen eller, så att det inte blir så stor förlust om dom blir rånade eller skimmade eller så? För dom flesta har handlat för 1500+. Det är inte normalt. Or is it? 

Roger och Sven var duktiga och la färdigt golvet igår och idag har Älski varit duktig och slipat väggarna. Imorgon ska han spackla och jag behöver inte göra någonting. Jag vill, men jag åker hem till Burträsk och super imorgon så... jag kan inte. Och på söndag tar jag med mig mamma och tapetserar lägenheten. Kanske blir det till och med klart så att Roland slipper. Tänkt ändå, om vi kunde flytta in till månadsskiftet. Det vore ju totalt awesome.