Idag har varit en ganska underlig dag. Jag pallrade mig upp där kring halv tio och hann vara vaken i en timme innan mobilen började brumma, eller trudelutta eller hur man ska säga. Låta. Ringa. Yellowcard - Empty apartment, för den som vill tänka sig in i hur det låter när min mobil låter.

"Jobbet" var min första tanke. Och jag hade rätt! Svårt, jag vet. Det är aldrig någon som ringer till mig. Dom undrade om jag kunde komma tidigare.

"Hur mycket tidigare?"
"När kan du?"
"När vill ni?"
"Kan du komma 11.30?"
"Hur mycket är klockan?"
"10.30"
"Hm. 11.30 blir nog tight, måste packa lite och så..."
"Hur funkar 12 då?"
"12 blir nog bättre"

Så mina 5 timmar blev 8 timmar. Och vilka underliga timmar sedan! Men nu ska vi inte prata så mycket jobb.



På hemvägen så körde jag. Och körde. Och fick en hjärtinfarkt när en hare skuttade panikslaget över vägen. "Jääävla hare", tänkte jag. Och precis när jag lugnat mig och vågat hitta gasen igen så springer en rävjävel över vägen och ger mig hjärtstillestånd. Och efter det, när jag lugnat mig och vågat börja gasa igen så håller jag på att köra på en fågelsate. En stor en.

Jag dog tre gånger på hemvägen. Hemskt. Men nu är jag hemma, i tryggt förvar i Burträsk.



Har storslagna planer för morgondgen, så jag ska nog börja söka mig mot sängen. Jag ska hälsa på pappa, han saknar mig så mycket att han väntat mig idag. Också ska jag gratta mormora i efterskott med en fiiiinfin blomma. Också fyller Los Chrill år imörrn, så att henne får vi inte glömma heller.