Jag känner mig så jädra slö, och jag känner mig så jädra stressad samtidigt. Jag fattar inte, men samtidigt gör jag det. Jag blir inte utvilad när jag far hem till Burträsk. Det är så mycket jag "måste" hinna göra, och ändå får jag lite dåligt samvete för att jag inte hinner göra allt lika mycket eller helt enkelt inte hinner göra allt punkt.

Jag har bara tre ställen jag behöver besöka. Tre personer som jag "måste" träffa när jag är hemma på besök. Men jag har så svårt att få tid till allt och samtidigt göra det jag ska. Fattar ni? Jag "måste" prioritera att vara med mina föräldrar. Men jag "måste" också hinna träffa bästavän då det blir så långt mellan gångerna. (Nu har det förvisso varit varje varannan helg men ändå).

Och det är ju inte bara att fara dit heller. Alla andra har ju planer och grejer dom ska göra, precis som jag. På fredagen var inte Chrillos hemma, så då kunde jag ju bara vara med mamma. Eller, ja.
Och på lördagen kom Chrillos hem, men då skulle jag och mamma göra äppeldricka, middag och sen skulle vi gå och jag skulle träffa pappa efter halv sju. Sen till Chrill. Men då var båda så trötta, så det blev ingen lång stund. "Bara" till ett.

Idag så sov jag waaaaaay to long, gjorde klart den där satans drickan (mest mamma som gjorde faktiskt). Sen har jag inte gjort nåt typ. Klockan fem ska vi till Åbyn och äta surströmming, och efter det ska mamma och jag gå. Sen, ska jag ner och träffa Chrill igen, men det blir nog inte så sent idag för att jag ska upp och jobba imorgon (12.15, men jag måste köra 10 mil också).
Sen ska jag hinna packa ihop mina grejer också.

Så.. Man kan kort sagt säga att jag inte hunnit någonting, trots att jag inte direkt gjort någonting annat. Visst är det bara för deprimerande när det blir så?