Igår.

Var det verkligen igår? Är det sant? Mindre än 24timmar sen? Is it truuuuuuuue, is it ooooover. Skämt åsido. Det är inte alls samma genre.

Igår var vi på Idunteatern, mina fellow kamrater och jag. Och såg In flames, för andra gången inom ett halvår. Jag kan typ bara två av deras låtar, eller alltså ... lyssnar mer ofta på två av deras låtar. Men jag kände ändå att 380 spänn är ju lätt värt det.
Och jag skulle göra det igen. Och igen. Och igen. Och jag vet banne mig inte varför. Det är tur att konserterna man går på är minst 6 månader emellan, annars vet jag ju inte om jag hade överlevt alltså ^



Nä men. Vi kom vi såg vi segrade.
Vi gick dit, vi köade, vi lämnade in jackorna för 25 spänn. Sen var kön slut. Det står aldrig någon efter en i kön konstaterade vi. Märkligt. Sen lallade vi runt, gick in och såg förbandet. Gick ut därifrån efter... 5-10 minuter. Fick höra lite kuriosa om hur sångaren i det bandet är en dushbag. (Stavning? Soppåse ungefär, översatt^^)
Gick ut-ut, i kalla luften. Och in. Och in i inin. Fattarni? Hahaha.
In till självaste teatern serru, och intog plats för att se In flamesssssss.

Blev halvt blind. Eller helt. Jäääklar i det var dom gillar starka lysen. I skandinavium Göteborg såg man inte dom för att det var så mycket ljus (och kanske för att vi stod så långt bak). Och nu var det ju knappt att man ville se nåt, för att det sved något så förjäkla när man fick strålkastarledtjosanhoppsan i ögat. Och sen såg man prickar i en halvtimme. Man ville helst bara stå och blunda.

Men det var bra. Skitbra kanske man kan säga. Men jag fick ont i ryggen och alla, jag citerar "två meters dinosaurier" kom och ställde sig framför. As ususal.
Där mot slutet kom jättenjorm också, och placerade sig PRECIS i sikten för mig. 1 dm framför också. Jättesnelt.


Där kirng elva avrundade de spelningen, vi träffade Erica - gammal klasskamrat - och sen gick vi på max och beställde hämtmat. Det kändes briljant då. Inte i morse. Klockan halv ett var jag hemma, duschad och under täcket.
4.20 ringde klockan i morse.
5.20 vaknade jag.
5.20 är när jag normalt brukar lämna hemmet.

Ni kan lösa ekvationen själva va? Stressad som få, upp ur sängen, in på toa, i med linserna, på med lite smink, in i köket, halsa lite juice, in på toan och försöka göra nåt åt fågelboet som är på huvudet. Borsta tänderna, in i köket, plocka matlåda, fyll en påse med lite all-bran crispybites och iväg.

Och jag kom i tid. Give or take (Give) 3 minuter. Ändå 2a på plats.
Och har som inte segat ihop. Trots att det dröjde ända tills 10 innan jag kom mig iväg på fika. Frukost.

Och ännu mer fantastiskt, jag är fortfarande vaken.
Och är lite halvflummig.

Jag undrar om jag ens överhuvudtaget sov inatt, eller om jag bara låg och blundade. Jag har för mig att jag kollade på klockan där kring tre också. Men sen så drömde jag ju om jobbet, vilket förmodligen gjorde att jag inte panikvaknde som jag brukar - för att jag var ju redan på jobbet. Men jag vaknade ju ändå. Kroppen märkte väl att, vadfan vi har ju inte ÅKT till jobbet än. Upp ur sängen med din feta röv. Eller nåt. Jag vet ju inte vad min kropp tänkte. Men vaknade gjorde jag.

Och. Jag har städat toan.
Igår städade jag köket och tog bort juicen jag spillde i tvrummet för .. 2 månader sen. Som sen har samlat damm och blivit små svarta ringar på golvet. Sååå uppenbart. Men det torkade jag bort iallafall, och städade sådär innan jag for på In flames. Samlade ihop en liten påse med saker som älski skulle slänga idag på återvinningen och ja.. .

Inatt när jag kom hem så var det disk vid datorn. Och en pantflaska. Och en öppnad pepsi. Och det låter väl som no biggie, men när jag har städat så vill jag att disken är i den tomma diskhon där den ska vara, och att panten hamnar i pantpåsen och att den öppnade läsken hoppar in i kylen innan man går och lägger sig.
När jag har städat så vill jag gärna att det ska hålla i åtminstone ett dygn.
Det vill tydligen inte min sambo.
Så jag fick plocka undan lite innan jag gick och la mig.
Och jag borde inte bitcha om det. Men jag är less.
Också försvinner Mina matlådor en efter en.
Och aldrig får det vara snyggt och städat.

Och fy fan vilken jävla kärring jag är alltså.
Nu får jag ju ta och ge mig.