Vad lättläst mitt förra inlägg var. Jag skrev det på mobilen, och när man trycker att det ska bli stycken, alltså entermellanslag i mobilen så verkar det inte bli några på riktigt. Dom låtsas bara.

Gårdagen, en spännande dag. Mitt under mitt middagslagande (det var egentligen bara gratängen jag väntade på, köttet var som tur var färdigstekt. Helt plötsligt så knäpper det till och teven slocknar. Går till elcentralen vi har inne i lägenheten (det sitter alltså inga proppar eller säkringar där utan är bara en sån där flippflopp.. sak. Vad jag är bra på att förklara som alltid.
Viker upp den som har hoppat ner. Men det händer inte så mycket. Teven står på standby men vill inte starta. Den försöker, men den blinkar grönt några gånger innan den blir röd. Tänder taklampan men det dimrar som bara. Den går inte på full effekt.
Så vi kom fram till, eller babe kom fram till, att det nog var en fas som hade gått. Vad nu en fas är, och vad en sån gör däremot vet jag inte. Vi undersökte exakt hur akut läget var.

Teven funkade inte. Spisen och ugnen (med min gratäng i) funkade inte. Kylens lampa lös, men vet inte om den gick. Frysen gick inte, så det mest logiska vore att kylen också inte kylde. Så, det var ju ganska akut. Trasig frys i dessa rötmånadetider. Not gut at all.

Så vi (babe) ringde journumret för akuta problem och ville veta var den riktiga elcentralen var. Alltså den där man kan byta en fas, propp som gått. Vi behövde ju inte ha dit nån journisse att byta den egentligen, bara vi visste var man gjorde det.

Vi hittade ju elcentralen, stategiskt placerad i ett av garagen, med en stor skylt - Elcentral. Hm. Så vi gick in där, babe hade assistans från journissen på telefon (hon på journumret gav vårt nummer till journissen, alltså han som skulle komma ifall vi inte kirrade det själva).
Det slutade iallafall med att journissen var tvungen att komma ändå, eftersom att alla säkringar med 16A var slut, förbrukade eller så. Så journissen var tvungen att komma, köra 4 mil, för en liten säkring. Men nu har vi några i lager, ifall det skulle hända igen.

Sen visade det sig att babe kände eller halvt kände journissens tvilling. Så det blev en hel massa prat dom emellan om bilar. Och det var väl kanske bra, så att journissen fick ut lite mer av resan.

Och, eftersom det tog sådan tid - dels för att jag började med middagen så sent och sen for säkringen och la di da, så kom jag mig inte isäng i tid. Så jag kom isäng halv elva, hade precis lyckats somna och då kommer babe klampandes in och lever fan i att jag låtsas sova eller nåt. Så jag vaknar, men somnar lyckligtvis om.
Så jag var inte så nöjd. Inte igår kväll och inte i morse heller. Fasen så trött jag var.

Och är. Jag är trött. Och det är söndag. Och jag har sett Awkward (lite av en favoritserie för mig nu, eftersom jag nästan sett allt annat som går på teve nu för tiden, av avsnitten av sånt som är sevärt alltså). Och klockan är tjugo över åtta. Och det tar 25 minuter om jag ska cykla den sedvanliga rutten. Vilket betyder att jag är hemma ganska lämplig tid för att kunna vara isäng före halv tio iallafall.

Förutsatt att jag far NU. NU. På en gång. NU.