Nu när jag satt och kollade igenom mina senaste inlägg så märkte jag ju att jag lovat att berätta den där funny storyn om när pappa ringde mig när jag var påväg hem från Skellefteå när jag och mamma varit och hälsat på mormor.

Men jag vet inte om den är så rolig såhär... en månad senare.
Hur som helst så drar jag det, för det är väl alltid någon som är intresserad. Eller plågar sig igenom texten ändå.

Det var den helgen då jag nästan krockade med en bil och nästan körde ner i diket och nästan dog. Två veckor efter fredagen den 13:e. Måste ju varit sista helgen i januari eller så.

På kvällen ringer pappa upp mig, han är i fjällen och jagar med några andra. Han är trött, lite på lyset och jag berättar om vad som hänt. Hur jag fick sladd, möte, snurrade och hamnade i snödrivan när jag var påväg hem till Burträsk. Och pappa minsann, hade sett 72 fåglar.

I bilen, mitt på dagen därpå, ringer pappa igen.
Han frågar vad jag gör.
- Jag är påväg hem från stan.
- Har du jobbat?
- Nä jag har hälsat på mormor på sjukhuset.
- Ligger hon i Umeå?
- Nej, Skellefteå. Jag är påväg hem från Skellefteå stan.
- Jaha.. Jag hörde att du höll på fara av vägen igår.
- ...


Jag skrev alltså på facebook om min händelse och pappa hade då pratat med min bror (på lördagen) som förmodligen frågat om jag hade ringt och berättat vad som hänt och när pappa sa nej så berättade väl min bror det för honom.

- Ja... jag berättade det för dig igår pappa.
- Va?
- Ja... Jag berättade det för dig igår när du ringde till mig.
- Jaså.. ja men jag var trött och lite på lullen och så ...
- Minns du att vi pratade överhuvudtaget igår?
- Nja...


Inget ont om min far då, jag älskar honom och vet att han älskar mig med.
Även om han inte kommer ihåg att vi pratat :)