You let the angels see you home
Såhär ungefär har jag känt mig dom senaste veckorna, av flera olika anledningar.
Först var jag, som jag skrivit tidigare, sjuk. Feber (jag som aldrig har feber), ont i halsen och ruskig hosta. Sen tappade jag ju rösten också, och var utan den i tre dagar. Lät sedan si sådär i ungefär en vecka, men nu tror jag att det ordnat upp sig helt hyffsat. Nu är jag "bara" förkyld - som i snuvig och sådär.
Var hemma från jobbet Måndag och Onsdag förra veckan då, eftersom jag inte hade någon röst. Sedan så bestämde jag att nu fan får det vara nog, så jag besiktade bilen på torsdagmorgon. Hade tid tio i nio och var klar tjugo i. Dom är alltså snabba på Ånäsets bilprovning, som är klar FÖRE tiden!
Men lilla bettan gick inte igenom. Dels bromsarna och en lampa. Bromsarna åtgärdade vi redan på fredagkväll, och lampan ska jag få kollad på måndag. Felsökning, eller nåt sånt. På Westbergs bil. Mmmmhm. Får se om det bara är att släcka ner den och brumma vidare eller om det är nåt som ska åtgärdas. I så fall får man se hur mycket det börjar kosta, om man måste byta bil för att det ska löna sig eller. MmHmh. Jobbigt är det iallafall.
Jobbade sedan fredag-fredag och har väl varit lite sådär lagomt Off. Har känt mig lite ur funktion och det har väl kanske några eller alla mina kollegor känt av. Jag vet inte, för det är ingen som har sagt nåt. Men om någon har missat varför så kommer svaren att komma här för den som läser.
Var hemma från jobbet Måndag och Onsdag förra veckan då, eftersom jag inte hade någon röst. Sedan så bestämde jag att nu fan får det vara nog, så jag besiktade bilen på torsdagmorgon. Hade tid tio i nio och var klar tjugo i. Dom är alltså snabba på Ånäsets bilprovning, som är klar FÖRE tiden!
Men lilla bettan gick inte igenom. Dels bromsarna och en lampa. Bromsarna åtgärdade vi redan på fredagkväll, och lampan ska jag få kollad på måndag. Felsökning, eller nåt sånt. På Westbergs bil. Mmmmhm. Får se om det bara är att släcka ner den och brumma vidare eller om det är nåt som ska åtgärdas. I så fall får man se hur mycket det börjar kosta, om man måste byta bil för att det ska löna sig eller. MmHmh. Jobbigt är det iallafall.
Jobbade sedan fredag-fredag och har väl varit lite sådär lagomt Off. Har känt mig lite ur funktion och det har väl kanske några eller alla mina kollegor känt av. Jag vet inte, för det är ingen som har sagt nåt. Men om någon har missat varför så kommer svaren att komma här för den som läser.
Farfar avled hastigt, och väldigt olustigt, förra onsdagen.
Vissa kanske läste om det i tidningen. Vissa kanske på internet.
Är inte helt hundra på vad som hände, det kan man väl egentligen aldrig vara.
Mamma och Egon hade varit och ätit middag hos mormor, jag var inte bjuden för att jag var sjuk. Och när dom kom hem så började älskade mamma gråta när hon berättade att han hade dött. Och jag fattade inte vem det var som hade dött först, och hon fick berätta igen.
Så fort jag hörde namnet började tårarna bara spruta.
Och det bara rann, läste på internet och det rann lite mer.
Tänkte på farmor och det rann ännu lite till.
Tänkte vilken tur det var att jag inte kollat Vk den dagen då en bild på deras hus var med.
Vilket hemskt sätt att få veta. Och grät lite till.
Och så har det fortsatt hela veckan. Har drömt mardrömar på nätterna om takras och döden.
Har kämpat stundtals på jobbet för att inte börja gråta. Man börjar tänka på nåt litet också känner man bara hur det börjar spåra och hur tårarna tränger sig på.
Man tror inte att det är sant.
Det är sånt som bara inte händer. Inte mot någon i ens egen närhet iallafall.
Vila i frid farfar
Jag älskar dig
♥
Vissa kanske läste om det i tidningen. Vissa kanske på internet.
Är inte helt hundra på vad som hände, det kan man väl egentligen aldrig vara.
Mamma och Egon hade varit och ätit middag hos mormor, jag var inte bjuden för att jag var sjuk. Och när dom kom hem så började älskade mamma gråta när hon berättade att han hade dött. Och jag fattade inte vem det var som hade dött först, och hon fick berätta igen.
Så fort jag hörde namnet började tårarna bara spruta.
Och det bara rann, läste på internet och det rann lite mer.
Tänkte på farmor och det rann ännu lite till.
Tänkte vilken tur det var att jag inte kollat Vk den dagen då en bild på deras hus var med.
Vilket hemskt sätt att få veta. Och grät lite till.
Och så har det fortsatt hela veckan. Har drömt mardrömar på nätterna om takras och döden.
Har kämpat stundtals på jobbet för att inte börja gråta. Man börjar tänka på nåt litet också känner man bara hur det börjar spåra och hur tårarna tränger sig på.
Man tror inte att det är sant.
Det är sånt som bara inte händer. Inte mot någon i ens egen närhet iallafall.
Vila i frid farfar
Jag älskar dig
♥
Kommentarer
Trackback