Gunnar ringde igår på mobilen, men jag var ute och hörde aldrig. Så jag såg bara att jag hade ett missat samtal. Jag hade tänkt ringa upp, men jag glömde bort det då vi kom till Burträsk. I morse ringde han igen och väckte mig. Jag hann inte svara, men jag hann gå ut och doppa barfötterna i snön på balkongen (det är där vi har täckning).

Jag hade tänkte dubbelkolla numret och ringa upp från hemtelefonen, men Gunnar var snabbare. Men den här gången hann jag ju svara iallafall. Imorgon tänker Åsa vara ledig istället för idag och Urban gör halvdag. Så jag behövdes, jag var varmt välkommen. Jag tackade ja till jobbet, så imorgon ska jag stiga upp 6. Jag som inte har stigit upp före 10 på så länge. Hur ska detta gå? Jag får försöka göra något idag, så att jag somnar inatt.

Så nu jobbar jag i tre dagar framöver. Pengar är ju alltid bra att ha. För tillfället gör jag av med mer än jag tjänar, det vill säga, jag är och nallar av mina sparpengar. Ajabaja, kan man ju säga. Så jobb är ju bra, och den här gången tänker jag inte bli sjuk. Än om min hals redan har börjat producera slem och igår gjorde den ont.

Det är alltså inte jag på bilden, och inte någon av Åbykossorna heller.
Den är helt enkelt baxad från google.