Först tänkte jag att någon gjort ner sig

Vi har haft lite problem med ett avlopp på jobbet och idag har det varit mer tydligt än någonsin. Hela kassalinjen har luktat ungefär surkål/fis och detta har även kunderna märkt av.

En kund ska ha sagt något liknande:
"Ja, här kan man ju släppa väder utan att någon märker något, det luktar ju redan så illa".


När jag stod i duschen i morse hörde jag att det ringde i telefonen. "älski" tänkte jag men upptäckte snart att det var jobbet. Innan jag hann ringa upp så rang dom tillbaka och undrade om jag kunde börja 11. Detta var alltså strax efter nio. Jag tackade ja, jag är inte svårflirtad alls. 

Det var spännande till jobbet, vägen var avspärrad eftersom en timmerbil hade kört upp på vägräcket och höll på att välta så jag fick köra den omdirigerade slingan och hade inte en susning om var jag var. Sen kom jag till rödljusen som blinkade gula, och det var ju också lite spännande. Men jag tog mig fram, och i tid dessutom.

Det lär inte vara någon som har missat att det är löning idag. Ingen av oss på Maxi har då missat det, det har varit full rulle och inte en lugn stund förutom på rasten. Och på väg till rasten så får man inte vara ifred heller. Hmhm. 

Varför känner alla ett sådant gigantiskt behov av att ge sig ut och storhandla exakt den dagen då det finns pengar på kontot? Är det för att det ska finnas så lite som möjligt kvar sen eller, så att det inte blir så stor förlust om dom blir rånade eller skimmade eller så? För dom flesta har handlat för 1500+. Det är inte normalt. Or is it? 

Roger och Sven var duktiga och la färdigt golvet igår och idag har Älski varit duktig och slipat väggarna. Imorgon ska han spackla och jag behöver inte göra någonting. Jag vill, men jag åker hem till Burträsk och super imorgon så... jag kan inte. Och på söndag tar jag med mig mamma och tapetserar lägenheten. Kanske blir det till och med klart så att Roland slipper. Tänkt ändå, om vi kunde flytta in till månadsskiftet. Det vore ju totalt awesome.

Tapter

Vi har bestämt tapeter. My Goooodness vad svårt det var. 

Köket var som redan bestämt, det blev ... dun dun dun... senapsgult. Sovrummet ljusgrått, och vardagsrummet var det svåraste. Fondvägg eller inte fondvägg? Hmmm. Fondvägg var både jag och Svärmor inne på, och älski var väl som "spelar ingen roll". Det blev en grå ton där med, metallicfondvägg och en väldigt ljus gråfärg annars. 

Jag tror det kommer att bli bra. Jag känner mig nöjd iallafall. Så nöjd att jag kanske tillochmed släpper till ikväll. Hahahaha. Hrm. Skämt åsido (what, what? tänker ni nu helt förvirrade. Vad skämtade hon om? - Den som det visste). Med en grå vägg kan man röra sig fritt med färgerna annars, gröna kuddar här och rosa gardiner där. (Not gonna happen). 

Blir Fiiiiiiiin fint. Ingen mönsterpassning heller. Easy up. 


Otroligt att man kan skriva ett helt inlägg om tapeter. Jag hade lagt ut bilder på tapeterna om jag hade vetat vad fondväggen hette eller från vilket företag den kom från. Jag ska gokka lite. Jag återkommer.

M-j

Ujujuj. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: 

Jag vill kunna dansa som Michael Jackson.

Jag vill vara så lätt på fötterna att jag praktiskt taget svävar över golvet. Nog för att han hade några underliga saker för sig ibland, men i det stora hela så var han ju en jävel på att röra på fötterna. Hans bensparkar är ju inte att leka med alls. Sen är han ju riktigt bra på att sjunga. 





Am I invisible cause you ignore me?

storslagna planer

Jag hade storslagna planer för dagen. Jag skulle börja med att träna litegrann till träningsvideon jag baxade från Chrillos. Det stora problemet var dock att videon inte fungerade. 

Mina övriga planer? Hade tänkt gå på en promenix och fotografera lite, men just nu känner jag mig så jävla lat alltså. Och sen så tänkte jag städa ur bilen lite, eftersom det blir min bil till Umeå. (Jag kommer till det om några meningar). 

Jag hade tänkt spela lite xbox också, bara sådär för skojsingens skull. Kolla vad det finns för spel. Men nu sitter jag ju här och jag vet inte om jag kommer orka göra nåt av det där. Det är liksom.. Bläh. Nej men.. Om jag går ut och går så kommer jag måsta duscha och då måste jag torka och .... 

För att vara ärlig så tycker jag inte om att duscha. Går det undvika så gör jag helst det. Luktar jag illa eller känner mig äcklig går det inte att undvika. Bara om jag är hemma och ingen ska komma i kontakt med mig. 

Ja, varför ska jag städa bilen och fara till Umeå. Jo, vi ska fara och kolla på tapeter igen. Vi ska titta på en fondvägg på rusta, och blir det den så måste vi ändra tapeter i hela lägenheten. Annars ska vi bara bestämma ny fondvägg, eftersom att mitt förslag på mörkbrun fondvägg inte gick hem hos mina svärföräldrar och därmed ångrade sig älski som redan godkänt väggen. Nåja, jag kan leva med en mörkblå fond också.


Det känns lite som att inget jag tänkte göra kommer att bli gjort. Usch usch, varför känner jag mig så lat?

Jay Smith



Nästan bättre än originalet. Jag kan inte riktigt bestämma mig. 
Hoppas han vinner :)

It made my day

I helgen har jag jobbarhelg vilket innebär att jag jobbar till nio på fredagkvällen (igår alltså) och börjar åtta på lördagsmorgonen (idag alltså). Att jag börjar åtta innebär alltså att jag måste fara "hemifrån" typ kvart över sju och att jag slutar nio innebär oftast att jag är hemma där kring halv tio, tio. 

Ett plus ett är två brukar man ju säga, och ni kan väl alla räkna ut att det är inte många timmar ledighet där inte. Och det blev inte många timmar sömn igår, eller i förrgår eller någon av nätterna alls när jag var hemma. Jag känner mig inte utvilad och det är även något jag har fått höra. 

Eller jag har fått höra "du ser alldeles tom ut i blicken" (av en kollega igårkväll) och idag undrade en kund om jag hade länge kvar att jobba, för att jag såg ju så trött ut.



Det som fullkomligen gjorde min dag var att jag såg Ingvar, som var en av stycklärarna på Östra. Jag hade inte honom som lärare i någon ämne, men han var vikarie någon gång och kom gärna och kikade på våra kökslektioner. Nå, det som gjorde min dag var ju inte att jag såg honom, utan att han såg mig och att han kände igen mig och pratade med mig. 
Jag är fascinerad över det, dels för att jag vanligtvis var så tystlåten att knappt nån märkte av mig i skolan och dels för att han inte var någon ordinarie lärare för mig. Men jag gillade honom. Jag och Maria gillade honom och alla andra var inte så förtjust i honom. Dom tyckte att han var så sträng, eller vad det nu hette. 

Jag har sett flera av mina lärare på Maxi, ordinarie lärare, som inte har känt igen mig även fast dom handlat av mig. Annars kan man ju ta det som att "dom har inte sett mig". Matteläraren t ex kände inte igen mig. Men å andra sidan så var ju läraren så virrig att det är otroligt att han ens hittade till klassrummet. (För mina klasskamrater som läser, det är alltså Matteläraren Roger jag pratar om, som vi hade i matte B). 

Wanja, och Sonja har också varit förbi. Mats i förrådet och någon idrottslärare har droppat förbi. Leif har passerat i en annan kassa, så han såg mig nog inte ens. Men jag tror att Maxi är innestället för Östralärarna. Nära och bra. 



-Så du har fått jobb här? 
-Jo.
-Sen när då? 
-September. 
-Men då måste du väl bo i stan? 
-Nja jag bor i Sävar. Nästan granne med Hasse, men det vet nog inte han om. 
-Det är mycket Hasse inte vet, och som han inte behöver veta heller.   ^^ 

Lurilax.

Damaged goods

Alltså... jag känner mig måttligt less. Jag är inte taggad alls på att fara tillbaka till Umeå. Jag vill stanna kvar här i hemmet trygga, lugna vrå och bara gosa med katterna. Jag vill stanna här. För första gången i hela mitt liv känner jag att jag vill stanna i Burträsk snarare än att fly härifrån. Sick. Men jag måste tillbaka och jobba, tjäna pengar. Tuktas.

Jag är så satans less. Alla andra betyder mer, allt annat är viktigare. Jag känner mig så jävla förminskad, obetydlig. Folk vet verkligen hur man kör över mig.

Ja, nu kommer folk att ta åt sig och anse sig själv som sårade. Men folk har sårat mig med. Men vad jag känner spelar ingen roll, för allt handlar om alla andra. Alla andra förutom jag. Om någon annan känner sig krossad så är det mer synd om den. Always. Jag är så satans less på det, på allt.



They don't care about us.

What's the difference?

Ikväll ska jag rulla hem. Nå, kanske inte rulla, köra. Får se om det blir det vanliga stanna-på-statoil-erschboda-för-en-french-korv. Maybe. Det är ganska lugnt och skönt den tiden på dygnet. Har stängning ikväll, så jag är väl hemma ett, eller nåt sånt. 

Ringde mamma och frågade om jag skulle komma hem nu eller nästa helg. Jag fick gärna komma hem både ikväll och nästa helg. Såklart, och så kanske det blir. Jag kom på igår att det nog inte är så dyrt att fara hem. Det är bara knasigt tänkande från min sida eller nåt sånt. 

I somras när jag jobbade i ladugården så körde jag ju hit till Sävar ungefär varje helg. Jag hade längre till jobbet då, och jag körde hem två gånger per dag. Och jag tjänade mindre kr/h. Men ändå är det dyrare att åka hem nu, än vad det var i somras. Det är konstigt och inte alls sant. Det är väl kanske bara det att dom senaste gångerna jag har varit hem har jag också varit till Skellefteå, vilket inneburit en extra resa på 8 mil. Det kanske är där bensinen försvinner. Jag tycker jag tankar hela tiden nu, men det går visserligen lite mer bensin nu på vintern också.

Sen kanske stadskörningen har endel med saken att göra. Alltså, det är mycket start stopp. Mycket vänta i rödljus och många idioter som gasar bromsar gasar. Klart bensinen försvinner då. 
Olyckligtvis måste jag tanka innan jag far till Burträsk. Jag gillar OKQ8 bäst där. Nu måste jag tanka på preem, i en kortautomat där jag kan bli skimmad. Hahahaha. Jag har svårt att tro att man skulle slå till mot en bensinstation som knappt går runt. Dessutom så lär man ju inte få jobba i lugn och ro. Det är alltid någon som ska tanka, även om det är mitt i natten. Jag tror bara att det är svårt. 

Och bara för att jag säger sådär så kommer jag att bli skimmad, nedslagen och rånad. Bara för att jag skrev det där. För att allt jag säger kommer tillbaka och biter mig i min fläskiga röv. Typ. Inte.

Knäppis!

Igår var vi och hämtade tapetböckerna och idag ska vi lämna igen dom. Snabba puckar, men vi visste redan innan på ett ungefär vad vi ville ha. Jag har suttit och lekt i företagens "provtapetsera-simulator". Skitkul. Men nu vet vi - nästan - vad vi ska ha. 
Jag la fram ett förslag på vardagsrummet, han godtog det. Han ville ha grått i sovrummet, jag godtog det. Nu har jag valt ut en gråfärg jag gillar, som jag tror han gillar också och tagit fram tre tapeter jag kan leva med att ha i köket. Så då får han välja om en timme ungefär vilken av dessa tre han gillar bäst. 

Sen far jag och lämnar böckerna igen. 




Igår köpte jag ett fälgkors som inte är ett kors. Hjulbultsnyckel tror jag den kallades eller något. Så nu har jag en sån också. Finemang. Vi kollade också på tv-bänken vi ska köpa inom en snar framtid. Vi flyttar ju om två veckor. Igår resonerade vi som så att "ingen av oss har väl pengar på kortet nu så vi har råd.". Jag hade lite över två när jag kollade idag, så jag hade kunnat köpa den. Hmhm. Nåväl, den är ju ny i sortimentet så den lär ju inte springa någonstans dom närmsta veckorna. 
Biltema alltså. Hej. Hej. Har man en bilintresserad pojkvän som bara har bilintresserade kompisar så är det kanske inte konstigt att han känner någon på biltema. Men det var ändå lite halvfult sådär. 



Hmmm. Igår jobbade jag också. 7-16. Normaldag alltså, för alla andra. Jenny ringde när jag satt i kassa 6 och undrade om jag ville leka med barnen istället för att sitta i kassa 6. Det kände jag att det skulle kunna fungera för mig. Och vilken tur, för barnen som var där var helt underbara. Viktor och Håkan. Roliga små filurer. 

"Sen ska vi till mormor och morfar". 
Jaså, var bor mormor och morfar då? 
"Mormor är död, man kan väl inte fara till någon som är död heller. Knäppis, hahahaha!"
Luriga små luringar. 




Lazy ass

Igår fick jag kampanja lite på jobbet också. Skaffa fler självscanningskunder. Det gick finemang, även fast jag inte riktigt visste vad jag skulle göra från början. Jag fick det ganska förklarat för mig tyckte jag, tills jag insåg att man på nåt sätt behövde aktivera kortet också. Hmhm. 

Dom utelämnade den viktigaste detaljen. Men jag klarade mig fint ändå. Mellan fyra eller sex nya självscannande kunder fick jag. Det kanske låter bra, men det var på en timmes period. Alltså typ en kund per tionde minut. Inte så bra kanske. Men då får man kanske tänka som så att dom flesta som vill självscanna kanske redan har självscanning? I don't know. Dom kanske bara är lata som jag.

A-TJO!

Idag har jag inte gjort något alls. Jag har druckit lite vitvinsglögg med mandlar och nötter och russin och hela faderittan. Smaken av jul. Jag är lite less på julen redan. Hm. 

Jag har en diskret liten nysning på gång. Nej, den var inte ens pågång. Den bara exploderade! ATJO! Usch om man ändå kunde bli frisk. Men nu är jag iallafall "okej". Hmhm. 

Kanske skulle försöka börja bli lite djupare i mina inlägg. Lite mer känsla, lite mer inlevelse. Jag ska suga in er i min blogg. Hm. Hur nu det ska gå till, dom fyra läsare jag har kommer ju ändå regelbundet. Här behövs inget sug alls. Men jag är lite konfunderad i vem det är som kommenterar. Show yourself! Eller nåt. 



All I need is you



Jag gillar't av någon skum anledning.

A hard work, work

Jag ska snart fara till jobbet. Jag vet inte helt fullt när jag börjar, om det är halv fyra eller fyra. Men det lär jag ju få erfara när jag kommer till jobbet. Jag tror det är fyra, men jag kommer fara så jag är där halv. Pinsamt liksom om man kommer 30 minuter sent. 

Så jag jobbar kväll ikväll. Denna fredag också. Sen är jag ledig i helgen. Känns lite såhär... Ledig måndag, jobba tisdag. "Ledig" onsdag-torsdag. Med "ledig" menar jag hemma och sjuk. Men det är ju lite som att vara ledig eftersom man inte KAN jobba. Man vill, men kan inte. Det suger. 
Också jobbar jag idag, också är jag ledig i helgen. 

På en vecka jobbar jag alltså två dagar. Det suger. Det ... nä. Jag gillar det inte. Men vad kan man göra om man blir sjuk och hostar så att man spyr. Det går ju inte jobba så heller. Men idag är det bra. Idag har jag bara små korta diskreta hostattacker. Än så länge. 

Så fort jag kommer till jobbet blir det väl säkert värre igen. Bara för att liksom. 

Jag har hängslen idag. Det är jädra jobbigt att gå på toa, och jag måste gå på toa hela tiden. (En gång hittills. Hela tiden, jag vet!) Hm. Nä nu ska jag bara knäppa av mig hängslena, gå på toa. Ta en alvedon och fara till jobbet och hoppas att kunderna är snälla idag.

Spoiled.

Ska man orka kommentera serien Ung och Bortskämd? Jag vet inte. Jag känner ungefär som jag kände inför 250 kg tonåring. Det är synd om barnen. Men ändå inte. Och föräldrarna har ingen rätt att klaga. Hur ska dom här "barnen" klara sig när dom blir "vuxna"? 

Just asking. 
Jag tror att det är lite spelat. Ung och bortskämd alltså. Eller lever dom sådär på riktigt? Ligger dom verkligen bara och fiser hela dagarna medan föräldrarna kommer och serverar frukost på sängen? Då får föräldrarna skylla sig själva. Serien gör ju skäl för namnet iallafall, dom är ju verkligen bortskämda. En kille shoppade kläder för 17 000 på en gång. "Pappa betalar". Pappa hade päls. 17 000! så mycket handlar jag typ inte ens för på ett år!

I serien så bor dom ihop i ett hus någonstans. Någonstans där det finns snö iaf. Och dom har 80kr per skalle att leva för, per dag. Dom har alltså 800kr per dag att handla middag och sånt för. "80 kr? Aldrig, det går ju inte vara snygg för 80 kr per dag!". Vem har sagt någonting om att vara snygg? Och vad fan kööööper ni? 
Man kan väl vara snygg för 80 kr per dag, om man inte köper nytt smink innan det "gamla" är slut. Dom här ungarna behöver ju typ nytt smink varje vecka. Jösses!

Och föräldrarna som sen ska bedömma hur väl barnen har skött sig på sina jobbuppdrag (första avsnittet var dom på en köttfabrik, styckeri eller vad dom kallade det. Dom fick knuffa kroppar och packa pallar. ) Herreguuuud kan man väl säga. Dom började seriöst grina, halvt spy. Och sen for dom och cyklade omkring inne bland djurkropparna. Hallå liksom? Arbetsmoralen på topp. Or not. 

Föräldrarna tyckte dom var duktiga. Ja dom gjorde ju så gott dom kunde. Hahahahahaha. Jag dör.

Jag blir bara förbannad av såna program.


Prosit

Jag skickade paket i onsdags.

Idag fick jag sms av Egon, en av dom som fick paket. 
"Hämtade posten i morse och hittade ett fint kort. Blev väldigt glad Tack!". Och så blev jag glad. 

Får se om jag får något sms av pappa senare då :) Dom åker till Piteå klockan 12, på firmafest. Och jag ska iväg på jobbet. Jag har bestämt att jag ska jobba idag. Jag känner mig lite såhär äckelsvettig, har lite hosta och så men det är inte så illa att jag inte kan jobba. (Äckelsvettig är jag nog för att jag har sovit). 

Lite ont i öronen har jag också, men det är ju bara 5 timmar jag ska jobba och sen är det helg för mig. Det borde jag ju klara. Jag testade febern igår kväll, hade 36.5. Det gör mig lite orolig. För jag var hur varm som helst, pannan och så, men jag hade bara 36.5. Innebär det att jag är oerhört kall när jag är frisk?  ag köper inte riktigt det där att jag bara har 36.5, men jag testade tre gånger och den visade samma alla tre gångerna.

Sunset Åbyn



Jag tänkte att en bild kanske vore på sin plats, det var ju ett tag sedan. När jag är här i Sävar så har jag inte internet på min egen dator, och när jag är hemma i Burträsk så har jag så mycket annat att göra och tänka på att det bara inte blir av. 

Jag förstår inte varför jag inte skriver mer i bloggen. Jag älskar ju att skriva. 
Ja, förresten. Det är nog för att jag inte har så mycket att skriva. 
Och kanske för att det är så få som läser och kommenterar. Hmhm. 

Sen har jag ganska mycket annat att göra. Skönt att inte ha en stor blogg som man MÅSTE uppdatera. Och skönt att ingen läser den här så då är det ingen som kan såga det man skriver, hehehe. Man behöver inte tänka på vad man skriver. Fast det kanske hade varit bra om man hade varit tvungen att göra det. Det kanske hade varit bättre. 

Jag kanske ska börja sneeka runt bland folks bloggar och börja lämna kommentarer så att dom hittar till mig och sporrar mig att skriva mer. Hmmm. Jag gillar att höras på mitt eget lilla diskreta sätt. 
Kan man höras diskret? I don't know. Jag kan. Tydligen. I am superwoman! 

Roger ska lämna igen min film sen. Snart. Han kommer snart. Sen ska vi se nån annan film. Diamond dogs tror jag den hette. Med Dolph Lundgren. Får se om han säger nåt svenskt, han brukar tydligen göra det. 



;)



Den är så bra. Nu ska jag gå och spöa skiten ur resten på Burnout 3. Hihi. Jag måste snyta mig också. Jag gör det så svårt för mig när jag spelar, när jag får nysattacker. Det är ganska svårt att se vars man kör samtidigt som man får världens nysattacker. Ujuj. 

"Hööör min varning: Lebensgefahr"

Burnout

Sitter och nöter Burnout 3. Dom är inte så sjyssta. När man "tagit ner någon" så filmar dom ju den och sen när man återfår styrkontrollen så är man precis framför en vägg och har inte en chans i helvetet att styra rätt. Ja, så då craschar man. Hm. 

Eller när man kör på "landsväg" och så kommer det bara poff upp en bil på vägen framför en. Och den var inte där innan. Kör man så fort att spelet inte hänger med eller vad är det här? Irriterande är det iallafall och jag har bara ett silver än så länge. Vann alla tre delar av första Grand prix tävlingen. Woho, har jag kört det här förut eller? Hehehehe. Kul att ha nåt att göra när Roger jobbar :)

Har du packat väskan själv?

Just love it <3

><

Nä men om man ska ta och gå och gömma sig under täcket igen och hoppas/vänta på bättre tider. Jag upptäckte precis nyss också att Raubtier inte hjälper mot huvudvärk. No shit liksom. 


Lebensgefahr

"Höööör min varning, lebensgefahr!"



Igårkväll när jag gick och la mig så hade jag lite rethosta. Jag tänkte inte så mycket på det, tänkte att det kanske bara var så att jag var torr i halsen och att det skulle gå över. Det gjorde det inte, jag har knappt sovit inatt och bara legat och hostat och plågats och näsan har runnit och tätat och man kan ju tro att man ska kvävas. 

Så idag är jag sjukanmäld, och imorgon också. Det hörs tydligen hur dålig jag är, så jag behövde inte försöka övertyga dom om att jag var sjuk. Usssssch, jag vill vara frisk och jobba. Inte sitta hemma och snora och må dåligt. 

Hyrde ju en film också igår, på Maxi. Så den kommer ju inte lämnas igen i tid, men jag får väl betala straffavgiften. Det är ju inte så mycket att göra åt, är man sjuk så är man ju sjuk. 


Men jag är ju inte en sån som i vanliga fall blir sjuk. Jag blev ju snorig och hostig när jag kom hem från Rhodos, och jag brukar inte bli sjuk så ofta - så jag borde ju inte bli sjuk på jättelänge. Men man smittas tydligen lättare när man är i kontakt med fler folk. Kommer att bli att börja missbruka handdesinfektion och tvål och vatten. 


Ååååh, vill inte vara sjuk alls.

Realist

Om någon timme ska jag sätta mig i bilen och köra tillbaka till Umeå och slita som en gris. Nä, kanske inte som en gris. Men jag ska jobba, och jag ska köra till Umeå. Fast tvärtom.

Igår var vi till Skellefteå och handlade på Solbacken. Jag köpte två par nya byxor/leggins eftersom mina favoriter har börjat gå sönder. Så jag köpte två par likadana som dom som håller på att gå sönder, så då har jag ju iallafall!



Ja. Jag glömde totalt bort att jag höll på skriva ett inlägg när jag började göra annat roligt. Hmhm. Men nu måste jag fixa iordning allt så att jag kan börja ruuuulla mot Umeå. Bättre att rulla tummarna på jobbet innan man börjar än att stressa, stressa, stressa när man kör.
Jag föredrar att vara ute i gooooood tid. Jag är tidspessimisten själv. Jag steg upp 7 för att hinna allt. Jag börjar 13.30. Pessimist JAvisst!

Idag.

Komme hem 00.14 inatt (eller nåt sånt) och gick bums och la mig. Vaknade i morse och var lite borta, konstaterade att klockan var för tidigt och tänkte att jag skulle ställa klockan på 9.00. Det gick si sådär. Jag tog upp mobilen, klickade mig in på alarm och knapprade in 09.00. Men jag tryckte aldrig på OK.

Sååå, jag vaknade 12.30, sådär lagomt tidigt. Bar in lite ved, diskade, dammsög och startade en maskin tvätt. (Det är det enda jag gjort idag förrutom att sitta vid datorn. Snörde ihop en smet med pannkaka också.

Om ett tag ska vi skjutsa bror till flyget. Han åker till Venezuela ikväll. Han ville ha en bok, så han fick låna Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Det var nog den bok i mina ägor som är intressantast för honom.


Man skulle ju nästan kunna tro att jag gör reklam för boken. Det gör jag inte. Jag får inte ett öre.

I-Kea!

I lördags åkte vi till Ikea. Jag steg upp 6.10 och duschade, och sedan vet jag inte vad vi donade på med men vi kom oss iväg och satt i bilen på väg mot Sundsvall 7.20. Raggarmusiken i högtalarna och 26 mil E4 framför oss. Men jag var pigg och glad och sen blev det dimma. Så när vi kom fram till Ikea var jag ganska trött. 

När vi kom in högg vi in direkt. Men vi förvillade oss direkt, var är soffan. VAR ÄR SOFFAN?! Den sista soffan vi tittade på var den soffa vi sett ut. Och den var skön, snygg och vi pratade med personalen och fick ett papper. Vilken färg vill ni ha? Roger tittar på mig och jag tittar på han. Det blev en blå iallafall.

Vidare. Nästa avdelning. Nej vänta, soffbordet. Bokhylla, vidare, vidare. Köksmöbler, fanns bara 3 stolar till det vi sett ut. Hmmm. Men bordet var rangligt. Hitta ett nytt. Hitta ett snyggare, som dessutom var billigare. Score! Jag var nöjd, Roger less. Han var less redan innan vi hoppade in i bilen och for.

Sängavdelningen. Fan. Madrassen vi sett ut var konstig. Provligg. För mjuk. Provligg. Den här bli bra. (Ja, vi bestämde oss ganska snabbt.) 
Hitta stommen. Köa lite mer för att prata med personalen. Gå. Kom tillbaka till sängavdelningen. Vi skulle ju köpa täcken också. Nej, dom var inte där. Gå framåt igen. (Det är som ett jävla spel Ikea. Slingerkrokvägar och tjolahop.) 

Efter sängen och stommen var vi ganska klar på övervåningen. Vi hittade ytterklädeshängaren också, och kladdade ner var den fanns på vårt fina papper. Och sen ner, först förbi barnavdelningen där man fick zickzacka sig fram mellan barnvagnarna och gravidmagarna.


Och ingen på Ikea vet ju vad hänsyn är. Dom stannar mitt i gången (den målade "gå i den här rikningen". Huvudvägen kallar jag den) och pratar och blockerar. Ingen hänsyn alls. Vad glad man är att man bara hade en kasse och en väska att ta sig fram med.

Nedreplan. Småplock. Ljus, ljus, ljus, ljus, täcken, hängare, tvättkorg, klocka, pärstamp, saxar, ljus, ljus, ljus, ljus, anslagstavla. Plocka-själv-lager. Hylla 3. Hylla 7. Hylla 9. Hylla 22. Hylla 25. Vänta, hylla 15. Hit och dit. Träffade Johan också. A-klass Johan. Han var också där. Han kände igen mig, Hejhej. 

Kön var ju brutal. Första helgen efter löning, vad har man gett sig in på. Men vi valde snabbast kön. Och vi hade Två vagnar. 14000 gick kalaset på. Efter Varuutlämningen hade vi fem vagnar. Och vi körde tetris i Transiten. Vi fick in det, tog upp hela golvytan. Kommer vi ha nån golvyta i lägenheten? Blir spännande och se. 

När vi kom hem hittade vi ett skrivbord. På Ikea. Yey!

Filmtips.

I fredagskväll såg vi film med Rogers kompis Jonas. Valhalla Rising såg vi. Vill ni ha ett gott råd? Se ALDRIG den. Sämre film får man ju satan leta efter. Det enda som var roligt eller spännande eller något med filmen var våra kommentarer. 

Jag satt där och fick intrycket av att det var en hemmafilm. Det såg ut som att någon hade bara samlat ihop ett gäng och gett sig ut i skogen där dom lallade omkring. Det såg ut som Sävarskogen kom vi fram till. Och när dom åkte båt var dom i Skeppsvik. Det såg ungefär ut likadant, så det var rätt roligt. 

Jag fattade ingenting av handlingen. Huvudpersonen sa inte ett ord i hela filmen, och övriga hade väl kanske 10-20 repliker var. Det var allt som sas i filmen. Sen kommer det en pil och nån dör. Jaha, vem sköt den pilen? Jadu det får man aldrig veta. Sen kommer en kille som smetat in sig i bajs. Varför? Det får man inte veta. 

Sen dör han. Huvudrollsinnehavaren och filmen slutar. Och man fattar ingenting. Vad handlade filmen om? I don't know. Och jag tänker inte se den igen för att förstå. 88 minuter lång var filmen dessutom, skickad från helvetets brinnande eldar. 88 minuter av ingenting. Valhalla Rising alltså. Så. Jävla. Dålig.

Se vilken annan film som helst, du kommer aldrig hitta en lika dålig film!

RSS 2.0