Empty causes

Hej, här har ni bagare bengtsson.
Tiden har bara fluuuutit iväg, och nu är det bara 2(!) dagar kvar tills jag fyller år. Så jag har bakat, bakat, bakat, typ varje ledig stund den här veckan. I tisdags jobbade jag extra, så min bakdag där försvann lite. Idag är jag dock ledig, så jag bakar bakar. Har bakat sockerkaka, har lite.. biskvier på g i ugnen. Eller botten, det ska bli biskvier. Sen ska jag göra schweizernötkaka, snickerskaka (godistema?) och... muffins.

Jag har redan gjort chokladmaränger, och bondkakor, och drömmar (som kan ha blivit si sådär) och nån slags lågkalorichoklatchipcookie. Som jag nog måste göra mer av. (Dom är jättegoda).
Imorgon, efter jobbet, blir det tårta och banoffepaj.

Det känns lite som att jag överdriver det här bakandet lite. Men jag fyller faktiskt bara år en gång per år, och nuförtiden är det mest bara när nån fyller år jag bakar. Så jag får med andra ord bara baka två gånger per år. Sen det som blir över, om det blir nåt över, kan jag bjuda bort på jobbet. Där är vi ena riktiga gottegrisar. Sen är det ju gratis också, så det brukar gå åt ;P

Sen måste jag städa idag. Toan, främst. Det känns lite jobbigt.

Håller på att städa/röja upp lägenheten litegrann i förebyggande syfte. Eller vad man ska säga. Det är ju bara... 9? dagar kvar tills jag fyller år(!!!!!) och då kommer det, förhoppningsvis, någon som vill ge mig presenter. Typ mamma. Eventuellt min far, om han hittar hit ^

Så jag städar för att det ska vara lättare att städa nästa vecka. Jag förebygger-städar. Sen hoppas jag att vi kan hålla det någorlunda städat så att det bara är disk och kanske nån dammsugning nästa vecka. Hade tänkt baka också, men jag har inget att stoppa kakerna i. Eller tänkte göra maränger, och det vore roligt om man hade glasburkar att stoppa dom i. Men... jag har inga.
Så i så fall måste jag cykla ner till Ica och se vad dom har att erbjuda. Eller så stoppar jag dom bara i en plastpåse och stoppar dom i en glasburk när jag har en. Jag tror det finns på Maxi, och dit ska jag ju imorgon. (Hehehe).

Nä. Nu ska jag återgå till... ja. Vars var jag?

Var inte alls taggad på att jobba i morse när klockan ringde. 4.15. Hade precis lyckats somna. Om. Vaknade till en sväng utan att veta varför. Kanske var det på grund av pappas sms. Han ville meddela, där kring kvart över ett, att han sett en serie som var så "j-la" bra. Aldrig hört talats om serien. Vet inte vad den handlar om. Kanske borde kolla upp det.

Håller på att tvätta och dona. Älsk komme hem, började diska och började sen smsa och det vette gudarna. Sen berättade han att han lovat sin far att han bara skulle hem och äta för att sen komma och hämta honom och sen skulle dom göra något. Flytta bilen eller nåt sånt.
Så ringer han till sin far, berättar att han ska äta en korv på times och att han kommer sen.

Ibland undrar jag om han försöker orsaka mig en hjärnblödning med sin logik.

Sitter och tittar på filmen som går på sexan. Den är ju bara.... ja. Vad ska man säga.

The devils tomb.
En snubbe som skulle vakta nånting såg helt plötsligt en helnaken tjej. Och utan att fundera närmare över saken, går han fram till henne och börjar hångla. Liksom.. varför skulle det gå omkring en helnäck, urläcker, tjej på en underjordisk hemlig forskningsbas. När han vänder sig bort för att kolla nåt och sedan vänder sig tillbaka så är det en tjockis med bölder. En man alltså.

Jag vet inte vad jag ska tycka om den här filmen. Den verkar vara helmysko och folk är ju bara korkade. Och ändå militär. Är militärer verkligen så knäpp? Om man vet att det händer konstiga saker där nere så tänker man väl en gång extra innan man gör nåt?
Tänkte se The Artist egentligen, men då fastnade jag i den här ologiska filmen. Jag vill veta vad som händer, men samtidigt vet jag inte om jag vill se. Haha. Dilemma.

I helgen var jag hem till Burträsk. Eller, det känns som jag var överallt i helgen.

Men jag jobbade till tre i fredags, åkte hem till Sävar och hämtade grejerna jag skulle ha och sen körde jag hem till Burträsk. Åkte direkt till pappa där han bjöd på glammiddag, korv och mos. Vi konstaterade att det var länge sen jag åt "pappas" mos. Alltså, pulvermos kryddat på pappas vis. Vitpeppar eller nåt sånt. Jag konstaterade att det var länge sen jag åt där överhuvudtaget, bortsett från grillat.

Sen, när pappa slocknat, så åkte jag hem till Brännbergsliden och mormor. Mamma och Egon var nämligen ute på äventyr. Så, mormor fick en visning av semestern på teven. Jävligt slappt att man kan göra så. Koppla kameran till teven. Sen var jag ganska trött, så det blev sänggång.

På lördagen blev det tidig uppgång, jag skulle följa med pappa och Janne till farmor i Betsele. Pappa skulle hämta skotern som han har fått ta efter farfar. Vi stannade i Lyksele för att gå på systemet. Vi hängde till och med på låset, pinsamt nog. Jag köpte två cider och en likör, 43. Tänkte prova en "Mors lilla olle", men jag hann aldrig göra det. Jag blev så trött på kvällen. Väl hos farmor blev jag satt i arbete ganska direkt, pappa hade lovat klippa gräset åt farmor, men det blev jag som fick göra det medan dom lastade skotern.
Jag klippte inte så noga, jag vågade inte köra så nära kanten eller där det lutade så mycket. Det var en åkgräsklippare förstår ni, och jag är lite rädd för dom. Sa att pappa skulle få köra finliret, för det var han som lovat klippa gräset men han sa att det inte gjorde nåt och att jag bara skulle köra det grova.
Påvägen hem så var jag och pappa jättesociala och Janne måste tyckt att vi var skitroliga. Jag tror jag somnade först och när jag vaknade till så märkte jag att pappa sov också. Och jag tänkte att jag inte fick somna igen, för att det var ju lite pinsamt att sitta där bak och sova. Sen var det väl rätt synd om Janne. Men jag somnade igen, kunde inte hålla ögonen öppna. Vaknade igen där kring Hällnäs och höll mig vaken resten av vägen iallafall.

Var väl hemma där kring halv sju, då det blev grillad korv till middag, och bröd. Mmm. Sen blev det bildvisning och tevetittning och så med mamma innan det blev sänggång.
Och på söndagen var det bara ut och flänga igen, vi åkte till Skråmträsk för att fika på kvarnen. Egons pappa bjöd, och vi var åtta i sällskapet. Mamma och Egon såklart, Egons pappa och hans grannar som även är släkt på något vis. Egons bror, som är en av mina förra arbetsgivare. Grannarna är den andres föräldrar. Också var det jag då. Och Mormor.

Fikat var bra. Sen gick vi runt och kollade lite. Kollade på konstuställningen som var där och det var först i slutet jag fattade att E. Boström och Egon Boström var den Egon Boström som jag hade som vikarie now and then i skolan. Jag gillade honom aldrig riktigt. I pärmen (det var en sida) stod det att han var född i Brännbergsliden. Jag blev förvånad, och frågade Egon. Det visade sig att det snarare var "Brännbergsliden" eller Burträsk än Brännbergsliden. Om man kommer från Burträsk så är han född i första huset på vänster sida efter Kvarnberget. Det, mina vänner, kallar inte jag Brännbergsliden. Det kallar jag "Wikstens kurva". Hahahhaa. Nä men. Seriöst.

Åhåjaja. Precis när vi skulle åka därifrån så kom ett sällskap innehållande en gammal klasskamrat till mig. Vi nickade hälsande på varandra men pratade inte. André. Han har inte förändrats mycket, men det har väl å andra sidan inte jag heller eftersom han kände igen mig.

Sen blev det promenad runt Brännbergsliden innan middagen och sedan var jag tvungen att bege mig hem till Sävar. Och igår när jag pratade med mamma så visade det sig att jag glömt berätta så mycket. Jag hade inte berättat om min rotsakssoppa som snarare blev en chiliexplosionssoppa och om strömmen som uteblev en lördag. Hur kan man missa att berätta så mycket. Håhå jaja.

Tror jag ska starta en film snart. Går ju bara skit på teven.

Vad lättläst mitt förra inlägg var. Jag skrev det på mobilen, och när man trycker att det ska bli stycken, alltså entermellanslag i mobilen så verkar det inte bli några på riktigt. Dom låtsas bara.

Gårdagen, en spännande dag. Mitt under mitt middagslagande (det var egentligen bara gratängen jag väntade på, köttet var som tur var färdigstekt. Helt plötsligt så knäpper det till och teven slocknar. Går till elcentralen vi har inne i lägenheten (det sitter alltså inga proppar eller säkringar där utan är bara en sån där flippflopp.. sak. Vad jag är bra på att förklara som alltid.
Viker upp den som har hoppat ner. Men det händer inte så mycket. Teven står på standby men vill inte starta. Den försöker, men den blinkar grönt några gånger innan den blir röd. Tänder taklampan men det dimrar som bara. Den går inte på full effekt.
Så vi kom fram till, eller babe kom fram till, att det nog var en fas som hade gått. Vad nu en fas är, och vad en sån gör däremot vet jag inte. Vi undersökte exakt hur akut läget var.

Teven funkade inte. Spisen och ugnen (med min gratäng i) funkade inte. Kylens lampa lös, men vet inte om den gick. Frysen gick inte, så det mest logiska vore att kylen också inte kylde. Så, det var ju ganska akut. Trasig frys i dessa rötmånadetider. Not gut at all.

Så vi (babe) ringde journumret för akuta problem och ville veta var den riktiga elcentralen var. Alltså den där man kan byta en fas, propp som gått. Vi behövde ju inte ha dit nån journisse att byta den egentligen, bara vi visste var man gjorde det.

Vi hittade ju elcentralen, stategiskt placerad i ett av garagen, med en stor skylt - Elcentral. Hm. Så vi gick in där, babe hade assistans från journissen på telefon (hon på journumret gav vårt nummer till journissen, alltså han som skulle komma ifall vi inte kirrade det själva).
Det slutade iallafall med att journissen var tvungen att komma ändå, eftersom att alla säkringar med 16A var slut, förbrukade eller så. Så journissen var tvungen att komma, köra 4 mil, för en liten säkring. Men nu har vi några i lager, ifall det skulle hända igen.

Sen visade det sig att babe kände eller halvt kände journissens tvilling. Så det blev en hel massa prat dom emellan om bilar. Och det var väl kanske bra, så att journissen fick ut lite mer av resan.

Och, eftersom det tog sådan tid - dels för att jag började med middagen så sent och sen for säkringen och la di da, så kom jag mig inte isäng i tid. Så jag kom isäng halv elva, hade precis lyckats somna och då kommer babe klampandes in och lever fan i att jag låtsas sova eller nåt. Så jag vaknar, men somnar lyckligtvis om.
Så jag var inte så nöjd. Inte igår kväll och inte i morse heller. Fasen så trött jag var.

Och är. Jag är trött. Och det är söndag. Och jag har sett Awkward (lite av en favoritserie för mig nu, eftersom jag nästan sett allt annat som går på teve nu för tiden, av avsnitten av sånt som är sevärt alltså). Och klockan är tjugo över åtta. Och det tar 25 minuter om jag ska cykla den sedvanliga rutten. Vilket betyder att jag är hemma ganska lämplig tid för att kunna vara isäng före halv tio iallafall.

Förutsatt att jag far NU. NU. På en gång. NU.

Nu sitter jag här med ett (STOOOOORT) dilemma. Jag är trött, less och grinig. Jag börjar klockan 6 imorgon, och det mest logiska borde då egentligen vara att gå och lägga mig bara. Men det är inte det som är dilemmat.

Mitt dilemma är huruvida jag ska ta min lilla röda cykel och cykla den sedvanliga rutten, vilket tar ungefär 25 minuter. Nu började CSI, ett nytt avsnitt som jag inte har sett. Det slutar 22. Och då borde jag sova.

Så. Ska jag vara nyttig, eller ska jag vara onyttig. Röra fläsket, eller sitta här och se det här spännande avsnittet. Cykla dubbelt imorgon? Hm. Kanske kombo, lite rulla-runt-på-golvet-ska-föreställa-träning framför teven kanske.

Satt precis och kollade igenom vad jag hade i utkast och raderade det som jag vet att jag inte kommer att publicera eller använda. T ex hade jag skrivit några rader om köttfärs och salmonella. Hm. Hittade ett inlägg där jag skrev ett såkallat öppet brev till en person, där jag skrev att jag hatade honom. Och varför. Och det var inte den person som man tänker skulle vara den mest logiska att jag skulle rikta ett sånt inlägg till. Utan det var riktat till Patrik, en kille jag pratade med 2005-2008. Med uppehåll på nåt halvår. Man kan väl säga att vi hade ett förhållande, om det är möjligt vill säga, över internet och utan att träffas. Det var väl seriöst från min sida, tragiskt nog, men förmodligen inte så seriöst från hans. Men jag vet ju inte, jag vet ju bara hur jag upplevde det.

Iallafall, det spelar ju ingen roll nu. Jag tror iallafall att jag hade hittat det här i en av dagböckerna jag har fört under årens lopp. Och det var ju Oerhört sammanhängande, men också oerhört roligt:

8 Oktober 2007: "Dag blev sur då jag sa att jag saknade Patrik. Min bror tog körkortet i lördags och Ante hävdade i fredags att han älskar mig. Chrille sa att jag älskade honom med, från min mobil. Christoffer bjöd upp till vals i lördags och Dag kallade honom fitta.". My God, jag dör! Har jag skrivit det här?

Ja.. vad kan man säga. Jag fick ingen vals vad jag vet.

Guuud ändå, vad jag har sovit och sovit. Det är ju hemskt. Vaknade, av mig själv, halv två. 13.30! Det är därför jag alltid borde ställa en klocka. Usch. Tur att jag har kväll imorgon iallafall, för annars skulle jag vara screwed. Big time.

Vet inte riktigt vad jag ska göra idag heller. Kanske laga någon slags mat. Har ju börjat mitt nya nyttiga liv. Igen. 7:e gången gillt eller? Hade varit så mycket enklare om jag hade haft mamma närmare. Det är mycket enklare när man är två som driver varann istället för att en får dra hela lasset.

Men nu är ju saker som det är och då är det bara att bita ihop och köra på.