Nervous

Har sprejat nån eukalyptusspray i näsan för att se om jag ska nysa mindre. Jag vet inte om det fungerar längre, men om någon undrar senare varför det börjar lukta menthol varje gång jag nyser så ... är det anledningen.


Jag vaknade med fruktanvärd huvudvärk idag, som vanligt när man ska göra något som man inte vill ha ont i huvet till. Idag är det fest, partyparty. Ska på Iksu först och göra vad för skoj dom nu har hittat på åt oss där. Sen ikväll är det galamiddag. Har lite ångest över klädseln, att jag kommer att vara skabbigast klädd eller så.
Sen har vi ingen helkroppssspegel. Ingen spegel alls, förrutom den på toan, så jag vet inte alls hur jag ska bestämma vad jag ska ha på mig.
Nåväl, alla kommer väl ändå vara så fulla att ingen tänker på det. Jag däremot måste vara nykter, för att jag ska jobba imorgon. Har ändå bett Roger skjutsa dit mig och hämta mig, men nu undrar jag om det inte är lika bra om jag kör dit själv. Parkeringsavgiften är ju bara 2:- och då behöver inte Roger sitta uppe till klockan två och vänta på att jag ska ringa.

Vi får se. Jag ska iallafall köra till Iksu, och jag har lite ångest över det också. Jag är lite sådär spyfärdigt nervös över att köra där jag inte kört förr, särskilt när det är små gator och kanske, förmodligen, en hel del annan trafik också. Bläbläblä.

Förste lökhackare.

Igår gick det upp ett litet ljus för mig.

Jag insåg plötsligt varför jag under alla dessa år varit förste lökhackare när löken ska hackas.
Aldrig någonsin har jag grinat över en lök. Aldrig.
Men igår blev jag fan blind. Det sved något så fruktansvärt.

Vad hände?
Är jag inte immun?

Ledig ledigdag eller oledig oledigdag?

Idag har jag inte mått bra. Jag har haft så sjukt ont i huvudet, och alvedon har inte hjälpt.
När jag kom hem så tog jag två ipren, tog av mig linserna och slumrade till nån timme och nu har jag inte ont i huvudet längre. Så vilket av grejerna som hjälpte vet jag inte.

Börjar känna mig lite slut nu. Kan nästan inte minnas sist jag hade en ledig ledig dag. Det måste ju typ ha varit den 7:e mars. Sen blev jag sjuk, och sen har jag jobbat jobbat jobbat och sen blev det ledighelg och jag vet då inte vad jag gjorde då. Sen i tisdags blev det en heldag på stan med klippning, optiker och sprätta pengar nå så gud förbannat.
Sen körde vi sängen, den gamla, till skellefteå och tog min brors hem till mamma och tog min gamlagamla säng därifrån till Sävar ÅVC. Vi var hemma halv elva tror jag, också skulle vi duscha. Upp 4.20 igår. Upp 4.20 i morse. Och upp 4.20 imorgon.

Personalfest på lördag, vilket blir en heldag det också. Vilket påminner mig om att jag ska kolla outfiten, se om någon av klänningarna talar till mig mer. Sen jobb på söndag, måndag och tisdagkväll. Efter jag slutat på tisdagkväll så ska jag köra till Burträsk.

På onsdag, på min lediga dag, så åker vi från Burträsk till Lycksele för begravning. Så det blir ju ingen rolig ledigdag alls. Sen får vi se om jag får vara ledig torsdag fredag eller om det blir jobb. Hoppas på ledighet, så att jag får göra långhelg och får umgås med familjen efter en jobbig onsdag. Men men. Man kan ju inte få allt man vill här i livet.

Sen blir det påsk, och då kommer jag vara i Burträsk. Så nästa lediga ledigdag - hemma i Sävar så man kanske får nåt gjort - blir efter påsk. Den 10:e, om jag inte blir kallad ut i jobb. Jag har nämligen skrivit att jag kan jobba den tisdagen.



Måndag igen.

Helgen är över och det är måndag igen. Det känns ganska trist, eftersom jag inte känner mig utvilad för fem öre.

Har inte gjort supermycket i helgen, varit hemma, varit hemma och sen varit borta. Typ. I fredags på jobbet träffade jag min farbror. Han kom fram och sa hej, och jag blev lite chockad och tappade ungefär talförmågan. Men det var roligt, hoppas det nu bara inte dröjer 10 år tills nästa gång också.

Sen körde jag hem till Burträsk där jag bara var. Hann inte träffa Chrillos, och såg ut som att jag inte skulle hinna träffa pappos heller. Men det gjorde jag. Först på söndagen var mamma, mormor och jag till Jörn och hälsade på min kusin och Alfred, 5 veckor gammal. Han var så söt.

Och det minskade ju inte suget.


På kvällen hann jag till pappa iallafall, och tror inte att jag blev smittad av nåt heller. Körde hem hit till Sävar och var hemma strax före 23, somnade som en stock och upp halv åtta. Har hunnit tvätta en tvätt, och ska snart fara iväg på Westbergs bil och få bilen felsökt. Yey. Får se vad dom säger, och får ser hur dyrt det blir.
Före 12 skulle jag bli tvungen att komma, eftersom dom går på lunch då. Och jag funderar på att fara snart, för jag vet inte hur länge jag får vänta heller. Så vad jag ska då ska göra medan jag väntar på att börja arbeta är ju frågan eftersom jag tänkte gå på stan imorgon. Så man vill ju inte "shoppa ut sig" redan i förväg.

Imorgon ska jag klippa mig. Och gå till optikern och se hur mina hornhinnor ser ut så att jag kan få några linser igen. Börjar tröttna på glasögonen. Det är så svårt att jobba kväll, eftersom dom ångar igen varje gång man öppnar diskmaskinen, kör högtrycken osv. Och ingenting ser jag ju utan dom. Ska bli skönt att få linser igen. Mycket skönt.
Också måste jag åtgärda håret också. Färga alltså. Utväxten syns ju nu, inte så mycket, men när jag klippt mig så kommer det att synas bra nog mycket mer. Och så kan vi ju inte ha det på personalfesten.

Nä. Men om jag skulle ta och försöka hitta åt den där bilverkstan då. Se vad dom har att säga om gamla bettan.

You let the angels see you home



Såhär ungefär har jag känt mig dom senaste veckorna, av flera olika anledningar.

Först var jag, som jag skrivit tidigare, sjuk. Feber (jag som aldrig har feber), ont i halsen och ruskig hosta. Sen tappade jag ju rösten också, och var utan den i tre dagar. Lät sedan si sådär i ungefär en vecka, men nu tror jag att det ordnat upp sig helt hyffsat. Nu är jag "bara" förkyld - som i snuvig och sådär.

Var hemma från jobbet Måndag och Onsdag förra veckan då, eftersom jag inte hade någon röst. Sedan så bestämde jag att nu fan får det vara nog, så jag besiktade bilen på torsdagmorgon. Hade tid tio i nio och var klar tjugo i. Dom är alltså snabba på Ånäsets bilprovning, som är klar FÖRE tiden!

Men lilla bettan gick inte igenom. Dels bromsarna och en lampa. Bromsarna åtgärdade vi redan på fredagkväll, och lampan ska jag få kollad på måndag. Felsökning, eller nåt sånt. På Westbergs bil. Mmmmhm. Får se om det bara är att släcka ner den och brumma vidare eller om det är nåt som ska åtgärdas. I så fall får man se hur mycket det börjar kosta, om man måste byta bil för att det ska löna sig eller. MmHmh. Jobbigt är det iallafall.

Jobbade sedan fredag-fredag och har väl varit lite sådär lagomt Off. Har känt mig lite ur funktion och det har väl kanske några eller alla mina kollegor känt av. Jag vet inte, för det är ingen som har sagt nåt. Men om någon har missat varför så kommer svaren att komma här för den som läser.

Farfar avled hastigt, och väldigt olustigt, förra onsdagen.
Vissa kanske läste om det i tidningen. Vissa kanske på internet.
Är inte helt hundra på vad som hände, det kan man väl egentligen aldrig vara.
Mamma och Egon hade varit och ätit middag hos mormor, jag var inte bjuden för att jag var sjuk. Och när dom kom hem så började älskade mamma gråta när hon berättade att han hade dött. Och jag fattade inte vem det var som hade dött först, och hon fick berätta igen.
Så fort jag hörde namnet började tårarna bara spruta.
Och det bara rann, läste på internet och det rann lite mer.
Tänkte på farmor och det rann ännu lite till.

Tänkte vilken tur det var att jag inte kollat Vk den dagen då en bild på deras hus var med.
Vilket hemskt sätt att få veta. Och grät lite till.
Och så har det fortsatt hela veckan. Har drömt mardrömar på nätterna om takras och döden.
Har kämpat stundtals på jobbet för att inte börja gråta. Man börjar tänka på nåt litet också känner man bara hur det börjar spåra och hur tårarna tränger sig på.

Man tror inte att det är sant.
Det är sånt som bara inte händer. Inte mot någon i ens egen närhet iallafall.

Vila i frid farfar
Jag älskar dig




 


I said believe me



Believe me, please be strong, I let the angels see me home.
I said: Believe me, please be strong, I let the angels see me home.

Skratta eller gråta?

Min hals är ju som sagt inte bra, än. Så jag ringde vårdcentralen här i Burträsk och när dom ringde upp så hade dom en tid ledig. "om 20 minuter". Åkte dit och fick ta ett svalgprov. Dom testade även febern på mig, trodde mig tydligen inte när jag sa att jag inte hade feber.

Fick vänta i 5 minuter och sen fick jag veta att jag inte hade streptokocker och att det bara var att åka hem igen utan medicin eller nånting. Så jag betalade 100 kronor och åkte hem igen och har sörplat i mig lite varm choklad (typ inne på en liter nu) och har sett lite body of proof.

Jag vet inte om man ska vara glad eller ledsen. Det är väl förvisso bra att man inte har streptokocker, halsfluss alltså, men det är ju lite synd att det inte var det också för då hade man kunnat behandla det.
Nåvälnåväl, jag är ju på bättringsvägen iallafall och på fredag räknar jag att jag kan vara tillbaka på jobbet. Jag får väl se hur jag låter imorgon och låter jag som jag gör idag så får jag väl ringa och prata med bossen och få ett utlåtande därifrån.
Idag är det ju inget fel på mig annat än att jag har lite ont i halsen och låter si sådär när jag försöker prata (därför gör jag inte det i någon större utsträckning) och jag borde ju kunna jobba, tycker då jag.
Får gå runt med en skylt runt halsen "Har tappat rösten men kan försöka hjälpa dig ändå:)". Kanske vore nåt? :P

Wanted, dead or alive

Snart utlyser jag hittelön för den som lyckas lokalisera min röst. Snart. Inte än.

Nä men. Igår var jag helt utan röst, jag lyckades svara när Egon ringde för att höra om jag skulle vara kvar här eller om jag skulle åka hem till Sävar. Men sen så försvann den igen, så nu kör jag på taktiken att bara hålla käften. Vilket var väldigt jobbigt när min bror ringde. Först till Egons mobil. Sen hem. Sen till mammas mobil, för att sen ringa igen till Egon och sen till mamma igen. Ganska jobbigt att lyssna på ringsignaler. 
Så jag skickadet ett sms att dom inte var hemma. Och då blev det tyst. :)

Jag testade kraxa fram några ord i morse. Det gick ju, men det är ju oerhört ansträngande. Så jag tror jag kör på taktiken att hålla käften idag också. Tror chansen är större att jag får tillbaka rösten snabbare då.
Måste nog smsa igen, som det känns nu tror jag inte att det blir något jobb för mig imorgon, även om jag behöver pengarna.
Om man ska se det positivt så var det ju rätt vecka iallafall att bli sjuk på. Har varit nere för räkning i fyra(fem) dagar nu, men än har jag bara en missad arbetsdag. Två, om man räknar med imorgon. Tror inte att min röst mirakulöst bara blir bra sådär över en natt.

Det är fan jobbigt att bara vara tyst, när man måste. När man inte vill.

Ibland har man ju tur

Hoho hoho, ibland har man ju bara tur.

Killen som skulle leverera grejerna till oss från Ikea är samma som levererar grejer åt Lube-tools, alltså svärfars företag där också min sambo jobbar. Så jag fick inget samtal, och sängen är på plats i lägenheten utan att jag behövt säga ett ord.

Så jag spar på rösten så kanske den kommer åter imorgon. ?`

Owltattoo. Me wants one

Har suttit och kollat på tatueringar. I onsdags när min vän Chrillos var i Umeå och vi lallade runt på stan så föreslog hon att jag skulle tatuera en uggla. Det har jag inte ens tänkt på! Jag har varit inne på en drake, text, koifisk eller nåt sånt. Men jag är ju helt besatt av ugglor, varför har jag inte tänkt på det tidigare!?

Så jag googlade efter uggletatueringar och det finns en hel del fina. Men det var fyra som jag fastnade för extra mycket, men jag kan ju inte göra fyra stycken heller. Den jag fäste mest vid, tror jag, var den här:



Tidigare har jag varit helt inne på en svartvit tatuering, men den här var ju ruskigt läcker. Men då är frågan, var på kroppen sätter man den? Jag är lite inne på ryggen, skuldran eller vad det heter. Baksidan av axeln. Eller underarmen.



Den här tycker jag också var fin. Men är den lika fin som den första?



Det här är ju den andra favoriten.



Den här gillade jag också. Men den bleknar som om man jämför med den första.

Åhå jaja.



Sen om man bestämmer sig för att man vill ha, t ex, den första på skuldran. Vilken jäkla tatuerare är bäst i Umeå då?

 


Loch ness odjuret

Jag har haft jätteroligt med mobilen i helgen eftersom jag inte kunnat göra nåt annat då jag är Sjuk med stort s.

Åt en gammal sandwich, glassen alltså, för att kunna svälja utan att dö fram tills jag somnar. Men nu låter magen som loch ness monstret istället.

 


No voice

Vilken uuuuunderbar ledig helg. Not.
Jag har åkt på någon ruskig skitförkylning där jag har svinont i halsen, känns ungefär som att jag svalt rakblad som snittat mig på vägen ner. Har feber, 38,2, inte jättemycket men det är ju ändå endel. Och det var just när jag klivit upp.
Jag har hosta, till följd av min irriterade hals och är snuvig och som om att inte allt det här elendet varit nog så har jag nu även tappat rösten.

Yeppee.
Så, den här dagen har jag ägnat mest åt att sova, eller försöka sova. Men jag har lyckats ganska bra om jag ska vara ärlig. Jag steg upp 11, drack en kopp te och gick och la mig på soffan i rummet där jag sovit fram tills klockan tre.
Sen har jag ätit marängswiss som fanns i frysen för att se om det hjälper. Det är ju flera saker jag fått lära mig här va, att man ska dricka varmt om man är förkyld, te med honug, varm svartvinbärssaft eller varm oboy. Samtidigt så har man ju fått lära sig att kallt är bra om man har ont i halsen, eftersom det minskar svullnaden. (It's true, det känns bättre i halsen efter att ha ätit glass)(Eller är det placebo?)(Gott är det iallafall).

Men jag känner hur det kör ihop sig. Imorgon ska våra madrasser komma, vilket innebär att chauffören kommer ringa till mig när han är 30 minuter bort. Hur ska jag kunna svara när jag inte har någon röst undrar jag.


Inte Kompatibla med Elin Alls.

Alltså, jag är litelitelite nervös just nu. På grund av IKEA trots att jag väl skrev sist att jag nu kunde hålla mig lugn för att jag fått lugnande svar.

Men när jag söker på min order som jag avbokade (kan inte hjälpa det, jag vet att hon sa att jag inte skulle bry mig om det) så står det att min beställning 12-03-05 nu är påväg hem till den adress du angivit.

Nej. Vänta. Stopp. Den är annullerad. Den är avbokad. Jag ska inte ha nån leverans. Stopp och belägg!
Får jag ett samtal imorgon av en lastbilschaufför som berättar att han är 30 minuter bort så kommer jag att gå i taket. Då måste jag ju fan i mig kontakta al quida och skicka dom på IKEA's kundtjänst i Älmhult.

Får jag ett påstående imorgon om att mina grejer snart är levererade. Då blir det ett argt mail. Det blir inte bojkott för jag behöver min säng, men får jag ett samtal imorgon som säger att grejerna är här... Då har dom ju brustit i servicen inte en, två eller tre gånger. Utan fler. Jag har frågat TRE gånger om den är avbokad. Jooorå, det står att den ska annulleras. Innan jag får den hem till dörren då hoppas jag.

Och dessförinnan sjabblade dom till min beställning. Jag börjar tro att IKEA är förkortning för det Johan sa. Inte Kompatibla med Elin Alls. Den som lever får se. Jag blir galen.

Night

Vad kan jag säga. Det känns inte superbriljant att plocka ut linserna och sen komma på att man vill skriva ett blogginlägg. Det känns heller inte så briljant att få ett begär att skriva ett inlägg, när man inte har något egentligen att skriva om. Just saying. Nåt kan jag nog komma på. Eller så lägger jag mig bara och sover.

Jag tror jag gör det.

5 year since

Idag är det förövrigt den 2:a februari. 2012.

Det är alltså, på pricken, 5 år sedan jag låg på sjukhuset. På hotell björken, och gjorde det jag tror är det jobbigaste jag gått igenom i hela mitt 21åriga liv. Jag genomförde en abort. Min abort.
Och det är jäkligt jobbigt att tänka på och plågsamt. Det var plågsamt då också, för jag ljög för praktiskt taget hela min omgivning. Jag ljög för min mamma. Min egen mamma, sa att jag var magsjuk och att det var därför jag var tvungen vara hemma från skolan.

Eller ljög. Jag undanhöll sanningen.

Två personer visste om att jag var där den dagen utöver läkarna. Min dåvarande pojkvän, som var otrogen fick jag veta senare, och min bästa vän. Jag minns det som det var igår. Men det är 5 år sen.
Hade omständigheterna varit annorlunda hade jag inte gjort det. Jag vill ju ha barn. Och det gör det ännu lite jobbigare.



Canvas.

Min sambos pojkvän höll jag på att skriva. Nu är jag lite trött tror jag.
Min sambos vän, som visserligen är en pojke (man) var här när min sambo fyllde år för några helger sedan. Det var första gången han var till vår lägenhet, (och jag var inte hemma), men tydligen så ska han tyckt att vi hade det kalt på väggarna. Kan även tillägga att min sambos pojk - vän är 22-25 år. Och påpekar att våra väggar är kala. Just saying.

Ni ser, vi har ännu inte satt upp nåt på väggarna än eftersom vi inte har haft tillgång till regelsökaren, inte vetat hur regelsökaren fungerat, regelsökaren har inga batterier och regelsökaren går inte riktigt att lite på. Ursäkterna är många.

Så, inför IKEA (jag vet, vad jag gnäller om IKEA) så diskuterade vi huruvida vi skulle köpa några tavlor eller ej. Vi kom fram till att vi inte skulle ha tavlor från IKEA eftersom det är såna tavlor som typ alla har. (Jag vet inte vilka alla är)(men jag vet att min vän Chrillos med sambo Fredrik har tavlor från IKEA)(Närmare bestämt tre stycken, som hör ihop)(dom är superfina).

Hur som helst, så kom vi fram till att vi istället ska beställa en tavla, en canvas med en bild som jag själv har tagit. Då kan vi vara säkra på att vi är de enda som har den tavlan. Och gud vad alla ska bli avis liksom.



Det är den här vi förmodligen, inom en snar framtid, kommer att framkalla.
Men i vilken storlek. Gör man den för stor kanske den blir grynig och gör man den för liten så ser den ju bara mesig ut. Vi tänkte ju ha den ovanför soffan.

Oh, vad folk ska bli avis. Hoppas jag.
(Och jag hoppas ingen annan snor bilden nu, och skickar in för framkallning själv för att det är min bild. Minminmin och jag tänker vara ensam om en sån tavla. Eventuellt.)


It's over. I think.

Finally, mitt såkallade krig mot IKEA är över.

Jag sökte på mitt första ordernummer och tror nästan mitt hjärta slutade slå för ett ögonblick. Det stod nämligen att min order lämnat deras lager och var påväg till ett omlastningställe. Och, ju längre i hanteringen det går innan den stoppas desto dyrare blir det, ju, så jag fick .. inte panik vill jag inte påstå. Men jag blev lite nervös.

Så jag gick in på IKEA och chattade med den trevligaste IKEA samarbetaren hittills under min IKEAvecka. Hon kollade, dubbelkollade till och med, och försäkrade mig om att den ska annulleras till veckan och att det inte kommer att tillkomma några kostnader för mig för hanteringen. Trots att dom typ kommer att hinna köra den till dörren innan dom annullerar ordern.

Och hon undrade om jag inte fått nån information om det när jag ringde och annullerade bokningen. Så det ska jag tydligen ha fått då, då. Och, dom skickar ju en kopia på samtalet till min mail, så om dom försöker ta betalt så giva jag dom på moppo.

Men det känns skönt att jag äntligen kan slappna av och låta IKEA sköta resten.

My father

Nu när jag satt och kollade igenom mina senaste inlägg så märkte jag ju att jag lovat att berätta den där funny storyn om när pappa ringde mig när jag var påväg hem från Skellefteå när jag och mamma varit och hälsat på mormor.

Men jag vet inte om den är så rolig såhär... en månad senare.
Hur som helst så drar jag det, för det är väl alltid någon som är intresserad. Eller plågar sig igenom texten ändå.

Det var den helgen då jag nästan krockade med en bil och nästan körde ner i diket och nästan dog. Två veckor efter fredagen den 13:e. Måste ju varit sista helgen i januari eller så.

På kvällen ringer pappa upp mig, han är i fjällen och jagar med några andra. Han är trött, lite på lyset och jag berättar om vad som hänt. Hur jag fick sladd, möte, snurrade och hamnade i snödrivan när jag var påväg hem till Burträsk. Och pappa minsann, hade sett 72 fåglar.

I bilen, mitt på dagen därpå, ringer pappa igen.
Han frågar vad jag gör.
- Jag är påväg hem från stan.
- Har du jobbat?
- Nä jag har hälsat på mormor på sjukhuset.
- Ligger hon i Umeå?
- Nej, Skellefteå. Jag är påväg hem från Skellefteå stan.
- Jaha.. Jag hörde att du höll på fara av vägen igår.
- ...


Jag skrev alltså på facebook om min händelse och pappa hade då pratat med min bror (på lördagen) som förmodligen frågat om jag hade ringt och berättat vad som hänt och när pappa sa nej så berättade väl min bror det för honom.

- Ja... jag berättade det för dig igår pappa.
- Va?
- Ja... Jag berättade det för dig igår när du ringde till mig.
- Jaså.. ja men jag var trött och lite på lullen och så ...
- Minns du att vi pratade överhuvudtaget igår?
- Nja...


Inget ont om min far då, jag älskar honom och vet att han älskar mig med.
Även om han inte kommer ihåg att vi pratat :)

Min vrede mot IKEA

Jag kan inte beskriva vilken irritation jag känner inför företaget IKEA just nu. Jag hade velat skriva hat, men det kändes som att överdriva lite. Även om jag inte alls har varit lycklig på dom alls de sista dagarna.

I lördags var vi ju personligen ner till Sundsvall för ett litet besök som slutade på en nota på just under 8000 kronor. Och det är ju inte deras fel. När vi kom hem skruvade vi ihop sängstommen vi köpt, och skulle lägga i madrassen, som var för liten.
Vi var ju inställda förra gången vi handlade att vi skulle köpa den största direkt. Vilket jag också trodde att vi gjort, men vi måste ju ha tänkt om, antingen om förra sovrummet var för litet eller för att vi ville ha en sammanhängande säng. Hur som helst så gjorde vi ju inte det, även om sängen känns stor nog för att vara en 180's. Men det var den ju inte, den var ju "bara" 160.

Så, lördag kväll när vi upptäckt vårt lilla missöde så satte jag mig vid datorn och beställde två 90's resårmadrasser av samma märke som vi har nu. Senare kom vi på att en bäddmadrass kanske varit smart också. Men, det går ju inte lägga till sådär på internet, men man har 24 timmar på sig att ändra på sin order.

Så mitt på dagen på söndagen, gott och väl inom 24 timmar, ringde jag till IKEA's kundtjänst för att komplettera med en bäddmadrass. En 180cm's, så den täcker hela sängen. Jaja, jo, sa tjejen jag pratade med. Då kommer en orderbekräftelse till mailen du har uppgett.

Och jag tänkte att den väl inte kommer på söndagar. Men den kom inte på måndag heller. Och inte tisdag. Eller onsdag. Så i morse så chattade jag med IKEA för att få lite svar. Kanske hade dom skickat den med posten. Men den ska ju komma direkt efter samtalet är slut. Efter typ 15 minuters chattande så kollar hon upp ifall det finns nån ändrig i min beställning. Det gör det inte. Så hon ber mig ringa kundtjänst, för att det går ju fortfarande lägga till i beställningen.

Så jag ringer till kundtjänst, och får beskedet att det har gått för lång tid (dvs mer än 24 timmar) och att det inte går att lägga till för att man redan börjat hantera ordern. Så jag har två alternativ, antingen annullera beställningen på resårmadrasserna och lägga en ny med allt, eller lägga en separat order på bäddmadrassen. Men då kostar ju frakten två gånger, så det blir 500 spänn dyrare.

Och för att kunna lägga en större beställning måste jag ringa till IKEAbanken för att få min kredit upphöjd så att jag får handla det på faktura också. Så jag har med andra ord suttit mest i telefon. När jag ringde till banken så hamnade jag i kö. Som nummer fem dog telefonen, och när jag ringer upp igen så är jag nummer sju. Och kömusiken dom hade var ju bara jättekass.

Men jag kom mig fram iallafall, fick krediten höjd och ringde sedan till IKEA's kundtjänst, IGEN, och la en ny beställning och frågade om den andra var annullerad.
Nja, nä men det står att den ska bli det.

Vadå ska bli det? Vad menar du med det? HUR JÄVLA SVÅRT SKA DET VARA ATT AVBOKA TVÅ JÄVLA MADRASSER?! Så nu sitter jag och väntar på att jag ska få en bekräftelse på att min första order är annullerad. Så mitt krig med IKEA är ännu inte över.

Så bara för att nån sjabblade till det i söndags och inte la till det jag ville i min egen beställning så måste jag nu vänta i ytterligare en vecka för att få en komplett säng. För att någon inte gjorde sitt jobb, så att jag istället fick sitta i flera timmar för att reda ut den här röran.

Det är ju riktigt jäkla utmattande.

RSS 2.0