Empty causes

Idag har jag haft ont i huvudet. Eller jag har ont i huvudet.

Men jag kan inte ligga och tycka synd om mig själv, eftersom att min sambo fyller år på söndag. Det måste städas förstår ni. Jag har snyggat till i förrådet (inte för söndag då, dit ska väl ingen gå). Och sen har jag städat toan. Hela dagen. Då jag inte suttit vid datorn och tyckt synd om mig själv då.

Hmhmh. Men kvällen är ju inte slut än. Men jag är slut. Jag håller nog på att bli sjuk.

Jag köpte en "klädgarderob" på Överskottsbolaget i helgen. (ÖB) Jag vet väl att man inte ska ha för höga förväntningar på saker man köpt på ÖB, men alltså...
Antingen är jag ju dum, eller så är det verkligen ...

Man blir ju förbannad. Man ska sätta ihop några pinnar och trä över något som liknar en oplastad presenning. Men för att få presenningen över pinnarna överst så var man tvungen att plocka bort en pinne, och får får man inte tillbaka den sen när man har hett på presenningen.

Fy fan vilket jävla skrot alltså. Men den ska ju bara stå i förrådet så den kommer väl säkert ändå fylla sin funktion.

Igår hade jag en dålig dag, som sagt. Främst för att jag höll på att krocka med en mötande bil i en kruva som var osalt.

Men jag fick inte igång det trådlösa internet. Jag fick gå och lägga mig och se mig besegrad, även om det var motigt. Men jag var så jävla trött.

Jag tappade ringen på mina stavar, så staven sjönk igenom all snö när vi var ute och gick. (Vi hittade den på hemvägen). Sen så skulle jag blogga om mina horribla upplevelser. Och då funkade inte blogg. Jag hamnade på blogg.se/stil. "Du kommer kunna logga in som vanligt här ovanför". Yeah right. Det fanns inte någon inloggningssida och jag höll på att bryta ihop.
Så jag gick och la mig.


Idag har vi, jag och mamma, varit i Skellefteå. Vi var på Solbacken, stödde Ica Maxi där litegrann och sen for vi och hälsade på mormor som har bytt knä. Och fikade. Vi var där i två timmar och det känns ungefär som att vi inte gjorde någonting. ^

På vägen hem ringde min käre far. Funny story. Tar det i ett annat inlägg.

Igår var det fredag, klockan tre stämplade jag ut och allt var fridens och fröjdens. Jag lallade runt i affären, provsmakade lite skorpor med räkost och skojade om hur hungrig jag var. Jag fick en hel skorpa av henne. Min hjälte. Eller nåt. Vi är som polers, jag och hon från RG. Yees, det blir alltid en pratstund när jag passerar det hon bjuder på. Före jul var det några marsipankulor doppade i choklad? Typ.

Iaf, fyllde på spolarvätska och kollade glykolen eftersom min bil numer varnar för SRS, check engine och radiator. Check radiator, fick jag veta efter att ha läst instruktionsboken, betyder att det är låg nivå och att man borde fylla glykol. Men jag hade inget vatten så jag kunde inte fylla på. Måste komma ihåg att göra det ikväll då, innan jag eventuellt far ner till Burträsk.

Nåväl, när jag kollat motorn så körde jag mot Burträsk. Allt var fridens och fröjdens, som sagt, och lamporna fungerade den här gången. Men jag börjar ha på känn att gudarna inte vill att jag ska fortsätta fara till Burträsk varje varannan helg. Förra gången slocknade lamporna på bilen i 100km/h.
Den här gången... Usch.

Jag kom, höll hastigheten, mot en kurva. Bromsade in, fick möte och ... sladd. Och allt händer så fort, jag försöker parera, kommer inte ihåg om jag bromsar, gasar eller bara får panik. Jag tar inte i bilen som passerar, sladdar över hela vägen några gånger innan jag snurrar runt och hamnar med bakändan i snövallen.
Helt stilla, hjärtat rusar, bilen jag mötte verkar ha hållt sig på vägen. Jag ser inga lysen. Står rakt ut på vägen, och tänker inte så mycket mer än att här kan jag ju fan i mig inte stå, så jag kör framåt, tar mig loss på egen hand ur snön och kör dit det är raksträcka. Stannar där ett tag.

Andas lite, svär lite, känner mig lättad över att överhuvudtaget vara vid liv. Undrar om jag borde vända om och se så att den jag mötte inte körde åt hell. Och för att jag är nyfiken över hur märket jag gjorde ser ut. Det yrde ju bara snö om mig.
Det kommer en bil bakifrån, så jag antar att det gick bra för bilen jag mötte. Annars borde ju den ha stannat. Jag passerar en avfart, men när jag försöker bromsa så håller det på att gå som tidigare, även fast det bara går 50.
Missar avfarten, och sen kommer det ingen fler på flera kilometer. Så det får vara, jag vänder inte tillbaka.

Vad hände då. Det gick ju inte för fort. Och vägen var ju inte så hal innan. Egon kom med en teori, eftersom att Umeå saltar sina vägar och Skellefteå inte gör det.. så kan det ha varit därför. Jag kom med salta däck till ett område där det inte är salt. Då blir det ofta ännu halare, tydligen.

Fy fan känner jag bara. Fy för helvetet vad jag är glad att jag lever. Att jag går. Att jag är hemma.

I vanliga fall så brukar jag känna mig som tant Elin. Normalt är jag tant Elin. Min kropp gör ont, mina mina leder, främst mina knän, kan som "haka upp sig". Lite virrig, glömmer ibland bort vad det vad det var jag höll på med när jag blev avbruten. Glömmer ofta - jämt - bort vad det var jag skulle handla. Tant Elin, med andra ord. På god väg att bli senildement.

Idag är jag husfru Elin. Javisst, jag har väl ont i kroppen och så idag också. Inte lika mycket som när jag utövar fysisk aktivitet, men dock så finns "smärtan" där. Det är ju inte direkt så att man inte kan leva med det. Det är snarare sån där mer obehagssmärta, det gör inte direkt ont men... äsch fattar ni så fattar ni annars får ni leva ovetandes.

Jag är inte lika snurrig. Nästan. Jag höll på att glömma handlalappen hemma när jag skulle gå och kompletteringshandla, igen. Och återvinna.
För det är det jag gör idag. Jag står vid spisen och rockar loss till Millencolin eller vad som nu spelas. Ibland vet jag inte ens hur låtarna hamnade på min dator. Som Blue's låt som dom var med i melodifestivalen med. What liksom? Det är ju inte ens lite bra, och jag har aldrig tyckt det. Nån fransk opera också. Vem har pillat på min kära dator?

Jag har handlat, som sagt. Återvunnit. Kastat ut kartonger i förrådet. Inne på tredje tvätten. Har gjort 9 pajer från grunden, en lasagne och tre kladdkakor. Matlådor och förberedelse för sambons kommande födelsedag. Och än är jag inte klar. Håller på tina kyckling i vattenbad, ska göra en wok. Sen kanske lite mer kakor. Kanske städa.

Sa jag förresten att jag är ledig idag?

Varför är det så jobbigt att göra något när man känner att det är något man måste göra? Jag hade storslagna planer för den här dagen igår. Än så länge har jag bara suttit framför teven.

Men jag ska försöka installera skrivaren, byta gardiner i köket och få ut julen helt samt träna litegrann. Sen tänkte jag läsa litegrann, kolla lite på tatueringar och städa en del. Menmen, man får väl göra det viktigaste först.
Typ äta.
Sen måste jag byta gardiner. Just bytandet är väl inte så jobbigt i sig, men jag måste "sy" upp gardinerna. Det är väl därför det är så .. motbjudande.

Hmhmh. Och klockan har hunnit bli så mycket. Och det snöar ute.
Deprimerande.

"...men så var det bara med tre av mina tjugo cigaretter om dan!".

Jag vet inte om jag har börjat bli väldigt kritisk till reklamer, men ibland säger dom ju bara dom mest idiotiska sakerna. T ex som det ovan. Om det bara var 3 som var bra, varför rökte han då 20? Just saying.

Sen har jag tidigare, iaf på facebook, uppmärksammat om bilreklamen där bilen varnar dig "om du lämnar bilen oavsiktligt". Man lämnar väl bara bilen oavsiktligt om man flyger genom rutan eller blir urdragen. Känns som en ganska värdelös funktion om jag får säga det själv ^

Och dessa viktreklamer. "Gick ner -300 kg med nutrilett". Jaha, ja men hur lång tid tog det då? Det är väl ganske relevant också. Gick du ner 300 kg på 48 år eller? Nä men.. ni fattar.

Nä nu ska jag gå och ser hur det artar sig med kycklingen ajg har på tining.

Hm. Vallfärdar folk till bloggar på söndagar? I think so.
Har 6 unika besök idag, trots att jag inte uppdaterat på 3-4 dagar. Så man skulle väl förvisso kunna säga att jag är ovanligt aktiv, med tanke på att det brukar gå en eller två månader mellan inläggen.

Where do I begin?
Nä men.

I fredags var det den 13:e. Fredagen den 13:e. "Otursdagen", även fast det stod i tidningen att det kommer in färre skadefall under just den dagen än normalt. En snabb gissning är väl för att folk är extra försiktiga på fredagen den 13:e? Tar inga onödiga risker.

Jag tog tog iallafall onödiga risker den dagen, jag både for till jobbet och körde sedan 10 mil hem till Burträsk. Sen gick jag ut och gick också, på "storvägen". Håhå jaja. Jag verkar ju iallafall haft turen på min sida, så att säga.

När jag körde hem och passerat Kroksjö så höll jag på att få en hjärtinfarkt, kola av pinnen och dö. Jag verkar ha något glapp i eltillförseln till mina lampor när jag har vredet på helljus. Och där, i mörkaste av norrlands jävla skogar så slocknar ljuset. Allt ljus framför bilen bara dör, när jag ligger i, minst, 90km/h. Kolsvart.
"Dog jag? Nä jag lever fortfarande, jag ser ju instrumentpanelen. Helvete lamperna och sen ska man bromsa, ratta utan att se nåt och försöka fumla igen det där attans vredet för att se om halvljuset fungerar iallafall.

Det var min turdag, skulle jag vilja påstå. Jag låg i 90+ på en kolsvart väg utan att kunna se något och jag höll mig på vägen. Jag körde inte in i snövallen och jag dog inte i en hjärtinfarkt om än jag hade ont i hjärtat resterande 8 mil.

Hur vet jag att det är glapp och ingen säkring? Jo, ljuset kom tillbaka. När jag kom till Mickelsträsk vågade jag vrida om vredet (där fanns ju gatlysen). Funkade inte.
I Botsmark testade jag igen, och där fungerade det. Ett tag. När gatlysena tog slut så började helljuset flimmra, men slutade inte fungera och sen fungerade det som det skulle resten av vägen.
Men jag satt hela tiden beredd att kasta mig på vredet, och hastigheterna var mer i stil med max 70.
Men det höll sig. Så nu måste jag undersöka om det är någon säkring som inte sitter fast riktigt, eller om det är någon kabel som börjat fappla.

Så... om det finns någon som är bil och/eller elektronikkunnig så känns dig så välkommen att laga min bil.

Det kanske inte är någon måltid man ställer upp med i sveriges mästerkock, men fy fan vad min gryta blev god! Kalvytterlår, lite matlagningsvin, lök, svamp och wokgrönsaker. Det låter kanske inte mycket för världen, men usch och fy så gott det blev.

Sen ska jag göra kycklingpasta också. Rogers request, men jag misstycker inte. Även om det inte direkt är viktväktarna med så mycket matlagningsgrädde. Fast det är väl inte min gryta heller, med så mycket matlagningsgrädde. Hmhmh.

Sitter och ser biggest loser. Jag vill också gå ner 59 kg. Bara att börja träna.

Här i huset har vi börjat med viktväktarna. Mina kollegor försöker få mig att börja med LCHF, men jag vet inte ens vad det betyder typ. Low carb high fat, eller nåt sånt. Men jag gillar inte fett, det är ju det jag försökter bli av med ^^
Nä skämt åsido, men jag tror inte jag skulle klara av att inte äta pasta. Jag äääälskar pasta, även om det inte är bra för en. Jag gillar ju tydligen allt som man inte ska äta. Som godis, dricka och .. pasta. Så typiskt, att allt det goda är det som är dåligt för en.
Jag hade gärna testat LCHF, faktiskt. Men jag har hört att det inte är bra såvida man inte är aktiv. Och jag är inte så aktiv. Och jag vet att VV fungerar för mig, och jag tycker det är enkelt. Man håller helt enkelt koll på kalorierna (Poängen). Simple as that.
Vill jag truga en chocolatecake så får jag ju stå över nåt annat. Man lär sig helt enkelt prio, och lämplig mängd. Jag kan äta två bitar choklad  t ex, få smaken, utan att behöva offra en och en halv dags middag.

Men det var inte det jag skulle skriva om. Det var min våg jag skulle skriva om.
Efter nyår så skulle vi börja äta nyttigare, min sambo och jag. Och vi började i måndags. Och jag vägde mig. Och vägde aaaalldeles för mycket.
Sen vägde jag mig igen på onsdagen, även fast jag vet att man inte ska väga sig för ofta, och då hade jag gått ner 3 kg. Sen vägde jag mig igen på fredagen tror jag, och hade gått upp 4 kg. Sen dagen efter så hade jag gått ner 3 kg.
Nu i morse hade jag gått ner 5 kg.

Vad kan jag säga? Jag litar inte på min våg helt enkelt. Fast det kan ju skilja 2 kg på en dag, det är jag medveten om. Men jag vägrar tro på att jag går upp i vikt när jag drar ner så mycket som jag gör. Från att äta godis varje jävla dag till att .. ptja, inte äta godis varje dag. Bara varannan. Nä skämt åsido.

Den där vågen är knäpp.

Polisen är förbluffad i Stockholm. Dom har hittat en död ren. Upphängd på en krok i ett parkeringsgarage intill en färjeterminal.

Dom är förbluffad över att hitta en död ren, för renar finns ju inte i Stockholm. Den som ringde in sa att det var en get, och det skulle jag väl säga är ännu längre ifrån. Men inte är det väl en ren heller? Det ser ju snarare ut som en hjort av något slag, eller ett rådjur. Som dom skriver i kommentarerna, en rådjurshona kallas Jet. (Det har jag förövrigt aldrig hört). Så den som ringde in kanske inte var full alls. Den som ringde in till polisen kanske till och med var den som hängt Jeten där?

Näh alltså.
Jag säger att jag är ganska säker på att det där inte är en ren.
Borde inte polisen, typ, veta hur olika djur ser ut? Om dom typ ska rycka ut vid viltolyckor?
Rookiemistake kanske, det finns ju inga renar i Stockholm.
Det borde väl visserligen vara första ledtråden.