Empty causes

Jag har cyklat idag. Först gjorde jag en sväng Idioten, men det var för jobbigt. Men jag var ändå peppad på att göra något, så jag tog cykeln och spurtade runt Brännbergsliden. Det är ungefär 7 km, enligt det jag ritade på eniro 6,6 km. Och det tog 27 minuter!
Jag är inte helt nöjd. Inte alls helt nöjd. Men då ska man kanske ha i åtanke att det var lite motvind också. (Jag stod typ still i nerförsbacken).

Ooooooooooh my gooooooood! Det hänger en spindel från taket och den hänger bara en meter ifrån mig! Jag tror jag dör.

6 besökare och klockan är inte ens fyra. I'm popular, woh!

Igår var jag med Los Chrillos och vi gjorde inte så mycket. Pratade om vad som hänt på sistone, och typ varför. Haha. Svullade lite godis och såg på film. Trassel, fast på engelska. Tangled? Hm. Bra var den iallafall, älskade kamelonten. Hur stavas det? Är det sådär? Ääääh det får vara sådär.

Mitt i kvällen ringde Egon, min mammas sambo.
- Hej hur är det?
- Ehh.. det är väl bra?
- Vad bra. Lyssna på det här.
*tystnad*
*tystnad*
*tystnad*
- Hörde du?
- Ehh.. ne.
- Det var roffe som kurra!

Roffe kom alltså hem igår. Eller.. hämtades hem. Dom hade sett honom när dom skulle köra till Burträsk. Han var inte ens i närheten av där vi letat, stackarn. Så han fick åka bilen hem. Och inatt har han varit orolig, gått runt och pjupppjupp (det är ungefär så han låter). Sen gick han ut 30 minuter i morse och sen har han legat på fåtöljsryggen sen dess. Lillstackarn.

Är hemma i Burträsk - igen. Väldigt oekonomiskt nu när bensinen är så otroligt dyr. Dom som bestämmer skatterna i stockholm har uppenbarligen aldrig bott på vishan. Jag behöver bilen, nästan varje dag, för att ta mig till jobbet. För hör och häpna, här i norrland har vi inga tunnelbanor. Det är jävligt dyrt att ta taxi och bussen går fan i mig aldrig så att det passar mig.

Nåväl, nu är jag rätt "tät" så jag kan väl leva med att det kostar 8-900 spänn tanken. Jag får köra lite mer ekonomiskt, hehehe.

Nåväl. Jag har jobbat 6 av 7 dagar den senaste veckan och nu är jag - till min egen stora förvåning, ledig i dagarna tre. Så på onsdag tänker jag återvända till Sävar, och min sambo och på torsdag börjar jag mitt "nya" jobb.

Idag har jag inte gjort jättemycket. Jag har gått två varv runt lägdan och skurat den ena grillen och gallret på båda grillarna. Lagomt roligt sådär. Varför har jag gått runt lägdan? Jag söker efter loffetoffe, lillkisse som inte vill komma hem. Dom brukar hamna på fel sida bäcken och inte kunna komma tillbaka. Men hittade ingen toffel, så jag vet inte vars han är :((

Jag läste en blogg nu på morgonen, som jag så ofta gör, och hon skrev om vegetarianism (heter det så?) och vad hon tyckte om det - eftersom en läsare frågat. Hon gick ungefär under samma uppfattning som jag, alla måste få äta vad de vill men själv skulle jag inte klara av det för att jag älskar kött.

Älskar är kanske att ta i, jag skulle klara mig utan och faktum är ju att jag har klarat mig utan. Jag var semitarian för några år sedan. Det hon skrev lät väl helt okej, klokt. Sen började jag läsa kommentarerna och jag blev en aning chockad. T ex denna kommentar:

 

Noll koll eller? Hon har delvis rätt, men väldigt mycket fel också. Vegetarianer äter inte bara grönsaker, det är bönor och groddar och tjolahoppsanhej också. Quorn och sojaprotein och tofu och allt vad det är. Men vad är det gjort av, det där vegetariska köttet? Hm, få se. Sammanpressat svamp, bönor eller vad det nu var.

Och, ärligt talat, så trodde jag att dom som var vegetarianer hade koll på vad en vegetarian äter och inte äter. Jag läste på väldigt, väldigt mycket innan jag började kalla mig vegetarian - och det var då jag upptäckte att jag inte var vegetarian utan semitarian.

Förstår ni vad jag pratar om? Har ni någon koll på kost och veganism och vegetarianism? Visste ni, t ex att man inte är vegetarian om man äter fisk. Nu har jag nyss sagt det, men visste ni det innan?

Som vegetarian utesluter man kött ur sin kost, men kan fortfarande äta ägg, och mjölkprodukter.
Som semitarian, som jag var och som personen som kommenterat ovan uppenbarligen är utan att veta om det, äter man som en vegetarian - fast man äter också fisk. Jag åt fisk för att pappa inte skulle bli galen(främsta orsaken).
Som demitarian, kan man väl säga att man bara utesluter kött ur kosten. Man äter som en vegetarian men man äter fisk och kyckling också.

Som Vegan däremot äter man iiiiingenting. Hah. Nä men som vegan äter man inte kött, fisk, eller kyckling. Ingenting som kommer från djur. Man dricker eller äter inte mjölkprodukter, man äter inte ägg och inte kaviar heller. Man bär inte päls, man använder inte vissa schampoon eftersom de flesta schampoon innehåller moderkaka från djur. Man använder inte djurtestat smink och man äter inte godis som innehåller djur. (Gelé som innehåller djursvålar eller krossade löss). Jag kunde e-nummren förr.

Jaha. Ja då har ni fått er en lektion.

Jag är ständigt förundrad över min statistik här på bloggen. Jag har två följare på bloggkoll, varav den ena är Chrillos. Vem den andra är vet jag inte, det kan vara jag men samtidigt inte. Jag har inte så stor koll. Statistiken däremot pendlar mellan 2 och 7 besökare.

Jag tror jag frågar detta i nästan vartannat inlägg, men vilka är de övriga? Råkar de bara, av en händelse, komma in på min blogg? Tveksamt. Men jag är nyfiken.



Vad hade jag tänkt skriva om egentligen? Jag gick ju inte in på bloggen för att kolla hur många som läst mitt senaste skräp. Jag måste ju haft något på hjärtat, men det försvann visst. Jag ska återgå till att göra det jag nyss gjorde, dvs ingenting, för att se om jag kommer på det.

Gud, jag har ont i hela kroppen. Vilket ju bara talar för hur otränad jag egentligen är. I helgen har jag varit i Burträsk och kapat och klyvt ved, ungefär sådär 6-7 timmar per dag. Per dag. Låter som att det är fler dagar än egentligen, två dagar. Så 13 timmar av helgen har jag ägnat åt veden.

Jag har träningsvärk i handen. Jag hoppas att det är träningsvärk iallafall, så att det inte är något annat. Efter ett tag kunde jag inte lyfta vedklabbarna, så jag blev stationerad i kap/klyvposition.

Jag har så ont i kroppen.

Jag har, av någon outgrundlig anledning, spenderat lite tid på kamrat.com dom senaste dagarna. Jag återupptäckte kamrat och hade för mig att det kunde finnas vettiga personer där. Men dom har, under en dag, lyckats överbevisa mig. Jag vet inte om jag vill "hänga" där längre. Seriöst, finns det bara socialt missanpassade freaks på kamrat (ska jag säga?). Tror folk verkligen att dom kommer att få svar om dom kommenterar hur "fina pattar" man har eller om personen i fråga undrar om man gillar scat? what the fuck liksom. 16 åringar, som erbjuder en 3000-4000 för ett par underklädesbilder.

Finns det någon som går på det? Klart som fan att man inte får några pengar, och är det någon som ger ut lättklädda bilder för lite pengar? Whhaaaat? Finns det ingen uppfostran i dagens ungar? Jag blir illamående.

Jag är sådär lagomt uttråkad, så jag har suttit och skickat vänförfrågningar till folk jag jobbar med på Ica maxi. Nu har jag lite ångest eftersom jag vet att jag har glömt mer än hälften.

Spännande, det är två som kommer in och läser min blogg dagligen. Wonder why, för jag kan ju knappast ha något roligt att berätta. Oder?

Jag har börjat byta ut svenska ord mot engelska och tyska. Istället för "Eller?" så tänker eller säger jag "oder?" vilket kanske inte är så bra att säga, då det låter som Åder. Och jag tycker det låter snuskigt, men det är nog för att jag har så snuskig fantasi. Yepyep.

Jag har gått och blivit sjuk. I tisdags kändes det som att jag åkte flygplan hela dagen, alltså jag hade samma tryck över huvudet. Inte kul. Igår natt sov jag högst två timmar, sprang på toa om vartannat och snöt mig och snoret bara forsade. Så jag sjukade mig, och stannade hemma och snorade. Och då ingenting blivit bättre då de ringde igen från jobbet senare så blev jag sjukad även idag, fredag. Så jag tog mitt pick och pack och körde hem till mamma. Dels för att inte smitta min kära sambo, och dels för att hos mamma blir man omhändertagen och jag skulle likas ha kört hit idag annars.

Och jag nyser. Och nyser. Och nyser. Jag vill inte veta hur många gånger jag nyst idag, men jag kan svära att det är många. Och sen forsar snoret. För att skapa en lagomt nasty bild hos er som läser kan jag väl beskriva det såhär, som jag tänker mig vad som sker i min näsa:

Mina goda bakterier i näsan (?) lyckas bygga en barriär så att snoret inte forsar ut, vilket innebär att jag slipper gå omkring redo med ett papper. Jag tror fan att jag snytit upp ett träd redan. Men så kommer dom onda bakterierna (?) och stoppar dit en dynamit eller två. Möjligen sex som exploderar efter varann. Explotionerna är då mina nysningar. Barriären, dammfördämningen, släpper och snoret bara forsar ut och jag måste gå och snyta upp ett till träd.

Fin bild jag målar upp va? Det hörs väl att jag inte är riktigt frisk? Fast jag tror inte förkylningen har något med den sjukdomen att göra. Hahah. Vad jag är kul. Nu måste jag gå och snyta mig för min näsa exploderade just igen.

Här skrämmer jag slag på mig själv. Jisses, hur många gånger ska jag få ont i bröstet denna vecka - bara för att jag blir så satans rädd. Är detta veckan jag ska dö? Har jag liemannanen efter mig eller vadan detta?

Det var något alldeles speciellt jag tänkte skriva om. Men jag glömde bort det, så jag berättar bara om min dag.

Ställde klockan på halv åtta och kom upp strax innan elva. Som vanligt. Förstår inte hur denna säng kan ha så stark dragningskraft då den inte ens är särskilt.. skön. Den är ganska sönderlegad. Ni förstår, den är mer än 20 år gammal. Jag vill inte veta vad som bor i den. Aldrig.

Jag for ganska direkt ner till Burträsk för att socialisera med mormor. Men någon annan inkräktade på min umgängestid, en tant som kan gå dit nääär som helst men som valde att smyga sig på just när jag skulle. Jag fick iallafall äran att kanalsöka åt mormora, och sen hjälpte jag henne med present till mamma. Mamma fyller år. Imorgon.

Sen for jag till pappa och socialiserade lite innan han for till jobbet. Vi pratade björnar, cyklar och .. hm. Hundar. Sen for jag till Chrillos (som fyller 21 idag), vi handlade och sen for jag hem. Ja. Det är min dag so far.


Läste om de nya sedlarna. Att det ska vara nya fejs på vissa och att vi ska få en 200-lapp. Att vi ska få en tvåhundring visste jag redan, men inte att dom ska designa om de andra. Min känsla inför detta? Vadfaaaaan alltså.

Jag blir så less. Sååååå less. Varför ska vi byta ut något som fungera? Varför ska vi ha tvåhundringar? Varför duger inte två hundringar som vanligt? Det är ju färre och färre som betalar cash sen också. Varför? Varför? Jag är inte nöjd.

Idag har varit en ganska underlig dag. Jag pallrade mig upp där kring halv tio och hann vara vaken i en timme innan mobilen började brumma, eller trudelutta eller hur man ska säga. Låta. Ringa. Yellowcard - Empty apartment, för den som vill tänka sig in i hur det låter när min mobil låter.

"Jobbet" var min första tanke. Och jag hade rätt! Svårt, jag vet. Det är aldrig någon som ringer till mig. Dom undrade om jag kunde komma tidigare.

"Hur mycket tidigare?"
"När kan du?"
"När vill ni?"
"Kan du komma 11.30?"
"Hur mycket är klockan?"
"10.30"
"Hm. 11.30 blir nog tight, måste packa lite och så..."
"Hur funkar 12 då?"
"12 blir nog bättre"

Så mina 5 timmar blev 8 timmar. Och vilka underliga timmar sedan! Men nu ska vi inte prata så mycket jobb.



På hemvägen så körde jag. Och körde. Och fick en hjärtinfarkt när en hare skuttade panikslaget över vägen. "Jääävla hare", tänkte jag. Och precis när jag lugnat mig och vågat hitta gasen igen så springer en rävjävel över vägen och ger mig hjärtstillestånd. Och efter det, när jag lugnat mig och vågat börja gasa igen så håller jag på att köra på en fågelsate. En stor en.

Jag dog tre gånger på hemvägen. Hemskt. Men nu är jag hemma, i tryggt förvar i Burträsk.



Har storslagna planer för morgondgen, så jag ska nog börja söka mig mot sängen. Jag ska hälsa på pappa, han saknar mig så mycket att han väntat mig idag. Också ska jag gratta mormora i efterskott med en fiiiinfin blomma. Också fyller Los Chrill år imörrn, så att henne får vi inte glömma heller.