Empty causes

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har så fina bilder på katterna :)

Häromveckan blev jag inbjuden till ett evenemang på facebook. Klassåterträff för oss födda 90 som gick Högstadiet tillsammans. Och det var det jag och min mor diskuterade under vår promenad igår. Det är ett fint initiativ, fint att någon vågar och/eller orkar ta det initiativet.

Men jag är osäker på om jag vill gå, och jag kan inte riktigt bestämma mig. Högstadiet var ingen rolig period tycker jag. Det var mest motvind och uppförsbacke. Jag hade väl aldrig direkt en bra relation till mina klasskamrater, än mindre till mina parallellklasskamrater.
Jag höll mig mest på min kant. Och det var väl inte direkt så att jag ogillade dom jag gick med. Inte alla iallafall. Men vissa var rätt omogna. Många tog liiiiite för mycket plats. Några var drygare än Yes. Vissa var lite för lite sig själv. Och andra var som jag. Höll sig på sin kant, fast på andra sidan.

Det är ju inte heller så att det skulle vara ointressant. Men man är ju lite rädd för att det ska vara precis som i högstadiet. Att ingen har förändrats. Att vissa fortfarande tar liiiiite för stor plats. Att vissa inte har förstått att det inte är okej att göra sig "rolig" på andras bekostnad. Att man inte har rätt bara för att man skriker högst.

Jag ska väl inte påstå att jag var världens bästa i alla lägen heller. Men jag vill gärna tro att jag har mognat. Att jag har vuxit som person. Att jag har blivit en (ännu) bättre människa. Är inte jag skyldig att ge dom andra chans då, att visa att dom har bättrat sig dom senaste 6 åren?

Typ världens sötaste katt? Med parkinsons och demens. (Typ).

 

 

Första stoppet på semestern, fanns inte mycket att ta kort på och det var sent och jag är ju en sån jävla fegskit så jag går ju inte så jättelångt. Men det fanns en jättefin udde där, belägen bredvid vattnet. Vädret var skit, men när det börjat bli mörkt började det spricka upp och jag kunde ta denna bild. Och jag gillaren.

 

Nu. Äntligen. Jag flyttade över bilderna från systemkameran för någon vecka sen till mammas dator, eftersom dom behövde bilder på logen. (Ointressant historia). Och nu är jag trött, och less och slut och har absolut inget vett att gå och lägga mig utan sitter här och ugglar istället. (Jag gillar ju ugglor så whay not liksom?).

Och att jag gillar birdies ser vi väl på bilden också. Det svarta till höger är en ljushållare som jag köpt på Åhlens, det är en fågel. Sen ser vi uggellycktan där bak, lagerhaus, också parfymen. Som jag förövrigt köpte enbart för att den var fin. Och jag antog att den luktade gott. Jag menar Honung, cocos och vanilj kan aaaaaldrig slå fel. Annat än i plånboken, det var dyra droppar.

Bilden är förövrigt en av dom första bilderna jag tog med kameran, för att testa den.

 

I helgen är jag hemma i Burträsk hos min högt älskade mor. Jag tar inte alls till vara på tiden som jag är här så gott som jag borde. Jag gick isäng 22 igår. Förklarligt, då jag började jobba 6. Och sov. Tills klockan var kvart i ett idag. Jag vaknade innan, där kring sju första gången. Men som sagt, låg kvar till strax innan ett.

Väl spenderade timmar. Vi åkte till Burträsk, handlade och sen vet jag inte vad vi gjort. Gått. En timme igår och en timme idag har vi gått, jag och min mor. Då hinner man prata om alla de möjliga och omöjliga sakerna. Igår pratade vi om buskörning. Idag om vad mina forna klasskamrater pysslar med.

Vi har ätit gott. Jag har druckit lite vin och konstaterat, ännu en gång, att det inte är nåt för mig. Jag måste ha druckit bra nog mycket innan för att kunna dra i mig ett glas. Inte helt värt det alltså. I helgen har jag konstaterat också att jag borde lyssna mer på vissa artister.
Igår såg vi Doobidoo. Och då insåg jag att jag kanske ska lyssna på lite mer Ledin. Kanske. Jag vet inte. Och idag har vi sett på Så mycket bättre. Och insett att såväl Magnus Uggla som Olle Ljungström är smått geniala.