Häromveckan blev jag inbjuden till ett evenemang på facebook. Klassåterträff för oss födda 90 som gick Högstadiet tillsammans. Och det var det jag och min mor diskuterade under vår promenad igår. Det är ett fint initiativ, fint att någon vågar och/eller orkar ta det initiativet.

Men jag är osäker på om jag vill gå, och jag kan inte riktigt bestämma mig. Högstadiet var ingen rolig period tycker jag. Det var mest motvind och uppförsbacke. Jag hade väl aldrig direkt en bra relation till mina klasskamrater, än mindre till mina parallellklasskamrater.
Jag höll mig mest på min kant. Och det var väl inte direkt så att jag ogillade dom jag gick med. Inte alla iallafall. Men vissa var rätt omogna. Många tog liiiiite för mycket plats. Några var drygare än Yes. Vissa var lite för lite sig själv. Och andra var som jag. Höll sig på sin kant, fast på andra sidan.

Det är ju inte heller så att det skulle vara ointressant. Men man är ju lite rädd för att det ska vara precis som i högstadiet. Att ingen har förändrats. Att vissa fortfarande tar liiiiite för stor plats. Att vissa inte har förstått att det inte är okej att göra sig "rolig" på andras bekostnad. Att man inte har rätt bara för att man skriker högst.

Jag ska väl inte påstå att jag var världens bästa i alla lägen heller. Men jag vill gärna tro att jag har mognat. Att jag har vuxit som person. Att jag har blivit en (ännu) bättre människa. Är inte jag skyldig att ge dom andra chans då, att visa att dom har bättrat sig dom senaste 6 åren?